Jag växte upp med playstation 1 och spelade Crash Bandicoot spelen tusentals gånger, jag växte upp med de tre första Crash spelen och var förälskad i dem. Naughty Dog har enda sedan 4-5 års ålder varit en av de bästa spelutvecklarna, om inte den bästa. För mig är det i alla fall en av mina absoluta favoriter.

 

Efter min tid med första playstation så hände något, jag fick en xbox. Jag ville ha en xbox så tro inget annat nu, det blev inte fel på något sätt. Men jag slutade följa playstation serierna och dess maskotar, jag fick nya favoriter och blev lite microsoft hypnotiserad. Det enda jag kunde tänka på var Master Chief. Därför missade jag flera stora titlar som t.ex. Ratchet and Clank, God of War och tyvärr även Jak and Daxter. Jak and Daxter som var Naughty Dogs nya trilogi och spelserie till ps2. Jag hade inte en endaste susning om att de spelen ens fanns. Visserliggen var jag liten och hade jag varit äldre hade läget sett helt annorlunda ut. Idag köper jag alla konsoler men på den tiden var man lite mer beroende av sina föräldrar och de köpte inte allt till en. Ganska mycket spel köpte dem men det var inte som att jag skrev ner att jag ville ha den och den maskinen. För mig fanns bara xbox ett tag. De flesta av mina vänner hade också xbox konstigt nog, även då playstation 2 var betydligt mer framgångsrik. 

 

Nu när jag är äldre har jag införskaffat både maskiner och spel jag missat. Jag har spelat alla de där klassikerna som Ratchet and Clank, God of War osv. Och för cirka en månad sen, dagen innan jag skulle åka till Skottland, kom pappa in med Jak and Daxter Trilogy. Vid det laget visste jag allt om spelserien, man har ju internet och youtube liksom. Om någon är uppdaterad när det kommer till spel, så är det jag. Därför blev jag ganska så väldigt glad när pappa slog upp dörren och kastade spelet till mig. Äntligen skulle jag få köra ännu ett spel jag missat som ung. Det var ett bra spel, men mina höga förväntingar kanske inte nådde hela vägen. Fast samtidgit är ju spelet ganska gammalt idag, jag spelade på en bärbar maskin (ps vita) och hur många spel kan mäta sig med Naughty Dogs bästa som Uncharted 3 och The Last of Us? Sådant fick jag ju såklart ha i tankarna och även nu när det är dags att recensera det allra första spelet i Jak and Daxter Trilogin. Jak and Daxter: The Precursor Legacy!

 

Spelets story går ut på att Jak försöker hjälpa sin vän Daxter bli människa igen. Daxter har nämligen förvandlats til en slags varelse som är hälften utter och hälften vessla. Det är lite Jaks fel då han råkade putta till Daxter som faller ner i en svart gegga. 

För att få Daxter tillbaka till människoform så behöver våra hjältar (mest jak) ta hjälp från några magiker. Dock finns det bara en endaste kvar då resten är fångtagna av två onda skurkar som försöker svämma över allt med Dark echo, samma gegga som förvandlade Daxter till uttervessla. Jak och Daxter måste därför hjälpa den sista magikern att rädda de andra och därmed också få Daxter till människa igen. Men lättare sagt än gjort som man brukar säga. På vägen stöter våra hjältar på mycket hinder och man måste bland anant hjälpa folk med olika uppdrag, göra pussel och hitta gömda power cells. Power Cells är det viktigaste man kan hitta och få i spelet, då de hjälper en ta sig vidare till nya världar och klara spelet. 

 

Spelet är varierat och har en perfekt svårighetsgrad och är lagom långt. Vill man klara och utforska allt tar det lite längre tid men det mesta är redan inbakat då man behöver cirka 80 power cells bara för att komma till slutbossen. De powercells som sedan finns över är de tuffaste men inte heller obligatoriskt om du inte vill få 100%. 

Grafiken var på sin tid väldigt bra har jag läst på många ställen men idag känns det lite uråldrat och after date även om det är omgjort till hd. Det är bra men inget som blåser en av stolen. Ljudet är godkänt med men inte så att man får eargasm. 

 

Det bästa är nog alla de olika uppdragen och den härliga känslan man får när man klarar något och blir belönad med ännu en powercell. De små minispelen är också roliga och jag var extra förtjust i uppdraget där man skulle fånga fisk i ett nät men undvika ålarna. Där kunde man använd sig av touchskärmen på ps vita konsolen, vilket fungerade väldigt bra och enkelt. 

Bossfighterna är också bra och lagom svåra. Tyvärr blir det enkelt av att de är korta och om man dör börjar man precis innan slaget. Tillskillnad från t.ex. de flesta Mario spel där man kan behöva springa en bra bit innan man står öga mot öga med bossen. 

 

Precis som i nyare spel av Naughty Dog så är det mycket dialog, men jag hade nästan föredragit lite mindre som i Crash 1. Det kan vara stimulerande och fint på ett annat sätt när man visar och förmedlar saker utan att egentligen tala. I Uncharted serien och Last of Us fungerar det bättre då spelen är mer vuxna och realistiska. Där är ju riktigt skådespel och röstskådisar i stjärnklass. Jak and Daxter skådespelarna är suveräna på det de gör men det blir aldrig samma sak och kvalite. Även om humorn finns där. Det är absolut inget minus men inte heller ett plus. 

 

Jak and Daxter: The Precursor Legacy är ett bra och roligt spel. Ett av de bästa plattform spelen jag kört i modern tid. Tyvärr spelar jag det nog några år försent för i Trilogy packet har de inte lyckats få det att kännas så pass nytt som jag hade hoppats på. Det finns inte heller så mycket att göra efter att alla powercells är tagna och en snäppet svårare bossfight hade inte varit dåligt. En grej jag inte förståt heller är varför slutstriden är mot en stor robot och inte Gol och Maia som personer. Gol och Maia är skurkarna som vill förstöra allt med sin Dark Echo gegga. 

 

I slutändan är det ett jättebra spel jag kan rekommendera och ett spel man borde ha på ett eller annat vis. Jag hade gärna velat köra det på tv och stationär konsol men det är fortfarande lysande på ps vita. Tyvärr måste jag ändå ge spelet en fyra då jag har höga krav när det kommer till femmor. 

 

+ Bossarna

+ Variationen

+ Härligt soundtrack

- Seg kamera