Idag var mina päron på loppis och pappa hittade Heavy Rain för 60 spänn och slog till direkt. Riktigt fynd alltså och nu har jag ännu ett ps3 spel till min samling, exclusive titel till och med. De spelen som bara finns till en konsol är alltid de man vill ha mest. Nu checkar jag även av Heavy Rain på min lista på spel jag söker. 

 

Imorgon är det jobb igen och det är dags för vecka 3 av 4. Det kommer därför inte bli så mycket spelande och bloggande, men jag ska försöka skriva iaf ett inlägg varannan dag. Kanske mer om jag är pigg nog. 

 

btw vill jag gratta min fina Felicia som fyllde år i torsdags. Idag var jag hemma där och firade med hennes familj! 

 

 

Då och då kommer det ett riktigt bra spel till mobilen. De flesta spelar man några gånger för att sedan tröttna på och aldrig köra igen, men sedan finns det spelen som man blir beroende av och som tar allt för mycket tid av ens  liv. Både på gott och ont. Denna gången var det Minion Rush, ett spel som både är kul och beroendeframkallande. Ganska enformigt men härligt och intensivt. 

 

Spelet är väldigt likt Temple Run, precis som så många andra spel. Tydligen kan ingen komma på något eget. Iaf så finns det olika banor man kan låsa upp genom att spela länge, besegra bossar och nå vissa summor poäng. Jag vet inte om alla banor finns tillgängliga i gratis versionen då jag bara låst upp två olika än så länge. När jag besegrade andra bossen kom jag tillbaka till första banan igen. Jag tror den är lite annorlunda men att räkna den som en tredje känns bara konstigt, och är det så tycker jag fantasin är på en ganska så låg nivå.

 

Handlingen är inget specielt men man får då tänka på att detta är ett mobilspel och inte mer än så. För att vara ett simpelt spel till mobilen tycker jag ändå det fungerar bra och att handlingen håller. Det går ut på att man är en liten minion som vill nå toppen och bli veckans minion genom att få så bra poäng som möjligt. Sedan väljer du själv om du vill tävla mot andra att bli veckans minion, spela mot dina fb vänner eller bara springa själv och slå ditt egna personbästa. 

 

Kontrollen är bra och man springer genom hinder och hoppar över saker. På vägen samlar man bananer och alla små minions från filmen Dumma Mej. De gör så man får extra poäng när man samlar bananer. Sedan kan man även köpa olika vapen, sköldar och annat från affären. Det mesta kostar bananer som man själv samlar på sig när man kör, men vissa saker som är lite bättre kostar riktiga pengar. 

En annan grej man kan göra är att återuppliva sig själv om man råkar förlora och då får man börja på exakt det stället man dog eller misslyckatts på. Dock så har man bara 50 sådana saker från start och det kostar överlag 20 per gång. 

 

Spelet är som sagt rätt enformigt och man gör samma sak hela tiden, men det är kul och finns något som triggar en hela tiden att fortsätta och försöka slå sin poäng eller sina vänners. Saker man kan köpa gör också att man kan spela små minispel mitt i banorna. Där kan man få extra mycket bananer och poäng samt att det blir en liten avstickare från det normala spelet som efter många gånger kan bli lite smått drygt. Fast det blir aldrig riktigt tråkigt vilket spelet ska ha ett plus för och man kan sitta ganska långa stunder i sträck. Tills batteriet blir lågt och man inser att man inte är hemma. 

 

 

+ Bra kontroll

+ Beroendeframkallande

+ Fungerar för alla åldrar

- Ännu en Temple Run kopia

- Tar lång tid att installera 

- Mycket som kostar riktiga pengar

 

 

Idag har jag köpt New Super Luigi U. till Wii U. 

 

Efter jobbet stack jag iväg med Felicia och köpte spelet vi båda sett fram emot sedan vi spelat klart och samlat allt i New Super Mario Bros U.

 

Än så länge har vi kört ungefär 2 världar och lite in på den tredje. Det är lika kul som Mario spelet till Wii U men lite tråkigt att världarna och bossarna är samma i stort sett. Banorna är visserliggen annorlunda men hade velat ha ett spel som känns mer som ett helt nytt från grunden istället för ett spel som känns mer som ett tillägg (dlc). 

 

Konceptet känns igen och älskas och Felicia kan använda gamepaden och göra plattformar som hon tycker så mycket om. Det är en bra grej som kan hjälpa en att komma åt svårare mynt och gömda ställen. Fast ibland får man klara sig själv utan plattformarna, det går bra men Luigi kan vara lite småjobbig. T.ex. glider han mer och är lite mer klumpig. Fast å andra sidan så kan han hoppa högra, längre och vara någon sekund längre i luften genom att sprattla med sina ben. 

Spelet är svårare och banorna är kortare med betydligt kortare tid att ta sig igenom. Man kan tänka sig att det är lätt då banorna kortats ner avsevärt men det blir ändå väldigt svårt om man ska samla allt! 

 

Mer info om spelet lär komma och när det är avklarat kommer en ordentlig recension upp här på bloggen! 

 

Det är dags att ta en blick tillbaka på de spelen jag lagt ner hundratals timmar på eller helt enkelt bara älskat med mitt unga hjärta. Spel som jag tyckte var suveräna och som jag haft flera skratt till. Spel jag kört med vänner flera dagar och kväller irad, spel jag försökt klara och samla allt på. Detta är min lista på tre spel från förr. Jag kommer skriva lite kort om vad jag tyckte då och vad jag tycker idag samt ge betyg till var och en. 

 

Det är ingen speciel ordning. 

 

 

 

Då = Det var roligt och svårt med mycket saker att samla och som kunde ta flera dagar att klara av. Slime bossen hade jag alltid problem med och jag fick be min pappa om hjälp då man skulle trycka på en knapp väldigt snabbt och jag tydligen inte hade det som krävdes för att klara det på den tiden. 

 

Nu = Ett bra spel men inte mycket mer. Ganska lätt men utmanande och lite knepigt på sina ställen fortfarande. Roliga små uppdrag och pussel men inget märkvärdigt. Filmsekvenser direkt tagna från filmen och en kamera som är irriterande och skapar en del onödiga fall. 

Roliga bossar men clownen är läskig, dessutom är den på den svåraste banan. Bana 5.. 

 

Då = Kul spel jag la ner många timmar på och ett spel jag körde om flera gånger för att förska få allt. Jag var dock väldigt långt ifrån och hade stora problem med både näst sista bossen och den allra sista bossen. Game Over skärmen kom upp oftare än jag gjorde dubbelhopp (typ). Men jag älskade spelet och det var min favorit av alla Crash spel. Framförallt introt till spelet tyckte jag var grymt och musiken var härlig.

 

Nu = Crash Bandicoot 3 är än idag ett suveränt spel och ett av mina absoluta favoriter, det är en riktig klassiker som man kan spela när som helst och det är alltid lika kul. Musiken är något av det bästa jag hört och ibland kan jag sätta på det på youtube bara för att återväcka minnen, eller helt enkelt spela spelet som jag har bland mina gamla ps1 spel. Introt är nog det häftigaste introt någonsin, men kanske är jag lite extra överväldigad just för det är mitt favo spel till ps1. Toy Story må ha varit större favorit när jag var fem år gamal, men är det något spel jag verkligen minns och älskar köra om så är det Crash 3. Det är även enklare idag men fortfarande ett spel som bjuder på mer utmaning än majoritetena av dagens tvspel. 

 

Då = När jag fick min allra första Xbox, orginalet, så var jag överlycklig och hade två stycken spel till en början. Det var Halo och ett sisådär bilspel där man levererade pizza. Halo var bra, mycket bra. Fast det fanns ett spel som jag föll för ännu mer när det kom, och det var Halo 2. Uppföljaren till det coolaste spelet någonsin på sin tid. Som liten 10 åring (eller vilken ålder jag nu var i) så var Halo och Master Chief något alldeles extra och när tvåan kom var man helt till sig. Det var som att spela första Halo fast det var både bättre och häftigare. Man kunde hålla två vapen samtidigt och det var flera nya fiender. Sedan kom den stora nyheten, man kunde spela som alien. Snacka om grymma kvällar med kompisarna när man körde mot varandra. 

 

Nu = Detta spelet är mitt favorit spel av alla Halo och ännu en av mina favorit spel genom alla tider. Jag kan spela detta än idag med mina polare och ha exakt lika kul jag hade för 8-10 år sedan. Banorna är de bästa, vapnena har aldrig varit bättre än de är i Halo 2 och mer nostalgi än detta går inte att få. Grafiken var slående när det kom och känns inte alls så gamalt och uråldrigt som så många andra xbox och ps2 spel gör som kom under den eran. 

Halo 2 erbjöd allt det ettan erbjöd och mer än så. Det var allt på en gång i ett stort paket som fortfarande håller.

 

 

 Just nu håller jag på att köra lite olika spel. 

Rogue Warrior Ps3

 

Enda anledningen att jag spelar Lilla Kycklingen är för att roa er läsare med en kul recension på ett skitspel, alltid roligt att läsa.  Fick låna både det spelet och en ps2 kontroll av min tjej. Kontrollen lånade jag för att jag ville spela vidare på Resident Evil 4, man måste nämligen använda en knapp som inte fungerade på den kontrollen jag har. Köpte ps2 maskinen begagnad för ett år sen och allt är inte i det skick man hade hoppats på men det duger. 

 

Just nu är jag mest sur över att jag äntligen fått spela Resident Evil 4, besegat en fet jävla boss och sedan så FRYSER SIG SKITEN! Nu sitter jag och stirrar på en stillbild, mitt i en jävla filmsekvens stannar det upp... Aldrig hänt innan men såklart ska det häna just nu.. Säkert bara för jag köpte skiten på loppis men man blir lack, jag kollar alltid skivorna innan jag köper spel. #rage

 

Rouge Warrior är sådär och Tomb Raider är rätt grymt och snyggt. Lilla kycklinen är som ni nog redan förstått ganska uselt och Resident Evil 4 är ett av de bästa spelen jag spelat. Blir riktigt frustrerad att jag aldrig kan köra klart det pga kontroll besvär och att bilden ska frysa sig. Får väl starta om konsolen ännu en gång och testa igen. God damn! 

 

Det har gått ett par år nu sedan första LBP (little big planet) lanserades och slog spelvärlden med storm med sin unika stil och den enorma online världen där man kunde göra egna banor och dela med alla andra spelare. Jag köpte LBP 1 på realse dagen och spelade extremt mycket, det var ett härligt och kul spel. Roligt både ensam men framförallt tillsammans med en vän eller flera. Online, offline, create mode - allt var grymt! 

Sedan kom tvåan och tog allt som gjorde ettan bra och piffade upp det, la in några nya moment och nya sätt att spela. Började göra banor som inte bara var rakt fram och tog dessutom alla online banor från ettan in till det nya. Det var nästan för bra för att vara sant, jag var som nykär. Men jag spelade inte tvåan lika mycket som ettan, jag tröttnade en aning. Varför? För att det finns något som kallas nyhetens behag. 

 

Nu har det gått ett par år sen första spelet som sagt och det finns LBP både till PSP och nu PS VITA. Spelet fick den fantasilösa titeln: LIttle Big Planet PS VITA men det duger. Inledningen är ungefär som i LBP 2 och spelet i sig påminner om de andra titlarna, framförallt de till ps3 då de är HD tillskillnad från halvfloppen till PSP. Ett spel som kom eter ettan men såg äldre och spelades sämre. Dock kul, de är alla kul oavsett om man tröttnar efter en tid eller inte. Ps Vita versionen är också kul men har tyvärr en ganska kort kampanj precis som i de andra Little Big Planet spelen. Ettan är nog det som var längst, eller var det bara för det var det första man körde och hade massa problem. Det behöver vi inte diskutera just vid detta tillfälle men kampanjen är en aning för kort, men istället så finns det mycket godsaker att ta och en massa minispel. Det är det som gör att hållbarheten i LBP stiger ett par steg. Plus onlineläget. 

Tyvärr är det aldrig lika kul att spela online på en bärbar konsol som på en stationär. På semestern eller tåget, visst. Men hur ofta är man på semester jämförelsevis med t.ex. hur ofta man sitter i sin soffa och spelar på teven? 

 

Storyn är ganska enkel och går ut på att en dockspelare har skapat dockor som blivit onda och försöker ta sönder hela karnival planeten. Karnival planeten är en planet med små världar där olika cirkus artister styr. De är clowner, trollkarlar osv. Vår hjälte är som vanligt tygfiguren Sackboy och hans uppdrag blir att rädda Little BIg Planet och besegra Dockspelaren. Det blir dock ett par twistar i spelet och slutet är inte direkt det man tänkte sig från allra första början, vilket jag gillar. Det blir lite mer spännande och speciellt när spel inte är som man tro de kommer att vara. 

 

Kontrollen är smidig och bra. Det är simpelt koncept men ändå utmanande på sina ställen, precis lagom skulle jag säga. Det blir aldrig riktigt svårt vilket kan vara synd men samtidigt tycker jag banorna bjuder på en härlig blanding och bossarna är varierande och sådana att man gärna kan spela om dem ett par gånger. Little Big Planet handlar mycket om att spela om banor för att ta allt man missat och försöka klara saker utan att dö för att få bästa poäng och samla trophies. Sådant gillar jag, men det blir aldrig så jättelockande till en bärbar spelmaskin. Detta är synd, men något man får acceptera.

 

Spelet fungerar väldigt bra på just Ps Vita då det är en bärbar maskin som erbjuder nya saker till spelandet som t.ex. en touch skärm både på fram och baksidan. I LBP Ps Vita använder man därför mycket touch funktioner för att besegra fiender, skjuta iväg raketer och ta sig över plattformar t.ex. Allt fungerar bra och man märker att det lagts ner tid för att göra det så snyggt och enkelt som möjligt, men samtidigt göra det kul och nyskapande för varje ny bana man kör. 

 

 

+ Varierande banor

+ Bra användning av touch skärmarna

+ Bra och enkel kontroll

+ Mycket att samla 

- Tråkiga arkadspel

- Aldrig riktigt svårt

? Varför är det på svenska

 

 

 

Nu har jag beslutat mig för att ändra mitt betygsystem och göra det enklare för både mig och för er (kanske) genom att gå från betygskalan 1-5 till 1-10. Detta gör jag för att enklare kunna sätta rättvisa betyg som de olika spelen förtjänar och för att ni lättare ska kunna se vilket spel som är riktigt riktigt bra och vilka spel som bara är bra. Innan kunde två spel få 4 t.ex. men det ena kunde vara betydligt bättre. 

Jag spelar även väldigt mycket spel och vill gärna kunna ge allt från en sunkig etta till en tio poängare (ännu svårare än 5)! 

 

 

 

 

Tja! Nu har jag äntligen kommit över 100 strecket i min Ps3 samling. Det är min favorit konsol som ni kanske märker. Här är en bild på mig och alla de 101 Ps3 spelen som ligger i tre fantastiska högar. 

 

Santa Monica Studios arbetar med ett helt nytt spel i ett samarbete med manusförfattaren som skapade tv serier som bland annat Battlestar Galactica och Dark Angel.

Det är inte ett nytt God of War spel tyvärr men det kan också vara bra då God of War serien nått sitt slut. Trilogin är över och med Ascension gick hela sagan full circle så att säga. Ascension var även det spelet som sålts sämst av de större God of War spelen och därför är det nog tid att åtminstone ta en paus från Kratos och hans äventyr.

Spelet som Santa Monica nu arbetar med är som sagt helt nytt och de har jobbat med manuset i 2.5 år. Direkt efter att senaste God of War spelet var klart, så började teamet med sitt nya projekt.

När spelet kommer vet man inte och inte heller till vilken plattform, jag gissar på playstation 4!

Det har gått lite snårigt för Wii U på senaste, men nu när Pikmin 3 lanserats i Japan ser man en klar kurva uppåt. På en vecka har Wii U sålt över 22 000 enheter, till största del tack vare Pikmin 3. Detta är ett tecken på att det bara är de stora titlarna som saknas, allt annat har Wii U redan. Så när nya Mario spel kommer, donkey kong och annat mumsigt så kommer försäljningen att öka ännu mera. Nya Luigi spelet har nog också hjälpt till lite grann. 

 

Pikmin 3 har premiär i Europa den 26 juli precis som New Super Luigi U. Luigi spelet kan man dock köpa i Eshop redan. 

 

Här är statistik på de mest sålda konsolerna och hur många enheter som har sålts i Japan den senaste veckan:

 

När jag recenserar spel så går jag dels efter mina personliga åsikter och dels efter en viss mall som täcker allt från grafik och ljud till gameplay och story. Jag analyserar spelen och tänker igenom vad som gör spelet bra och mindre bra. Jag är absolut inte mild men försöker inte heller kolla spelets detaljer in i minsta detalj. Men i vissa fall kan det hända. 

 

Om ni tycker jag är för snäll med betyg och att det är konstigt att jag oftast har gett fyror i betyg än så länge, så ska jag berätta varför. Jag spelar nämligen främst spel jag vet är bra, jag köper spel jag oftast vet kommer vara bra och spel som jag gillar samt passar mig. Smaken kan vara rätt varierad när det kommer till spel även om jag försöker vara ganska öppen till olika sorter. 

Vill ni ha mer recensioner på skitspel eller iaf sämre än 4or så behöver ni inte vänta så länge till, jag lovar er en bra blandning även om 90% av det jag spelar håller sig på en hög nivå. Jag är faktiskt sträng även om det inte märks alltid. T.ex. ger jag och kommer ge 5or väldigt sällan, det enda jag recenserat här på bloggen som nått dit upp är The Last of Us. Spel som New Super Mario Bros U. och Jak and Daxter var dock nära att få topp betyg. Som sagt är jag rätt så sträng ändå. 

 

Måste också tillägga att en 4a kan vara allt från nära en trea till nära en femma. Det är därför många spel kan få samma betyg. 

 

Mina betyg ser ut och betyder såhär: 

Betyg 2-4 kan alltså betyda olika saker. Ett spel som får två stjärnor kan vara dåligt men kan också vara helt okej. Precis som betyget 3 kan vara okej men också bra. Och betyget 4 som setts så många gånger den senaste tiden på bloggen, kan betyda att spelet både är bra (lite mer än 3 stjärnor) men också jättebra. 

 

1 och 5 är dock ganska klara. 

 

Mer recensioner kommer inom en snar framtid!

 

Jag växte upp med playstation 1 och spelade Crash Bandicoot spelen tusentals gånger, jag växte upp med de tre första Crash spelen och var förälskad i dem. Naughty Dog har enda sedan 4-5 års ålder varit en av de bästa spelutvecklarna, om inte den bästa. För mig är det i alla fall en av mina absoluta favoriter.

 

Efter min tid med första playstation så hände något, jag fick en xbox. Jag ville ha en xbox så tro inget annat nu, det blev inte fel på något sätt. Men jag slutade följa playstation serierna och dess maskotar, jag fick nya favoriter och blev lite microsoft hypnotiserad. Det enda jag kunde tänka på var Master Chief. Därför missade jag flera stora titlar som t.ex. Ratchet and Clank, God of War och tyvärr även Jak and Daxter. Jak and Daxter som var Naughty Dogs nya trilogi och spelserie till ps2. Jag hade inte en endaste susning om att de spelen ens fanns. Visserliggen var jag liten och hade jag varit äldre hade läget sett helt annorlunda ut. Idag köper jag alla konsoler men på den tiden var man lite mer beroende av sina föräldrar och de köpte inte allt till en. Ganska mycket spel köpte dem men det var inte som att jag skrev ner att jag ville ha den och den maskinen. För mig fanns bara xbox ett tag. De flesta av mina vänner hade också xbox konstigt nog, även då playstation 2 var betydligt mer framgångsrik. 

 

Nu när jag är äldre har jag införskaffat både maskiner och spel jag missat. Jag har spelat alla de där klassikerna som Ratchet and Clank, God of War osv. Och för cirka en månad sen, dagen innan jag skulle åka till Skottland, kom pappa in med Jak and Daxter Trilogy. Vid det laget visste jag allt om spelserien, man har ju internet och youtube liksom. Om någon är uppdaterad när det kommer till spel, så är det jag. Därför blev jag ganska så väldigt glad när pappa slog upp dörren och kastade spelet till mig. Äntligen skulle jag få köra ännu ett spel jag missat som ung. Det var ett bra spel, men mina höga förväntingar kanske inte nådde hela vägen. Fast samtidgit är ju spelet ganska gammalt idag, jag spelade på en bärbar maskin (ps vita) och hur många spel kan mäta sig med Naughty Dogs bästa som Uncharted 3 och The Last of Us? Sådant fick jag ju såklart ha i tankarna och även nu när det är dags att recensera det allra första spelet i Jak and Daxter Trilogin. Jak and Daxter: The Precursor Legacy!

 

Spelets story går ut på att Jak försöker hjälpa sin vän Daxter bli människa igen. Daxter har nämligen förvandlats til en slags varelse som är hälften utter och hälften vessla. Det är lite Jaks fel då han råkade putta till Daxter som faller ner i en svart gegga. 

För att få Daxter tillbaka till människoform så behöver våra hjältar (mest jak) ta hjälp från några magiker. Dock finns det bara en endaste kvar då resten är fångtagna av två onda skurkar som försöker svämma över allt med Dark echo, samma gegga som förvandlade Daxter till uttervessla. Jak och Daxter måste därför hjälpa den sista magikern att rädda de andra och därmed också få Daxter till människa igen. Men lättare sagt än gjort som man brukar säga. På vägen stöter våra hjältar på mycket hinder och man måste bland anant hjälpa folk med olika uppdrag, göra pussel och hitta gömda power cells. Power Cells är det viktigaste man kan hitta och få i spelet, då de hjälper en ta sig vidare till nya världar och klara spelet. 

 

Spelet är varierat och har en perfekt svårighetsgrad och är lagom långt. Vill man klara och utforska allt tar det lite längre tid men det mesta är redan inbakat då man behöver cirka 80 power cells bara för att komma till slutbossen. De powercells som sedan finns över är de tuffaste men inte heller obligatoriskt om du inte vill få 100%. 

Grafiken var på sin tid väldigt bra har jag läst på många ställen men idag känns det lite uråldrat och after date även om det är omgjort till hd. Det är bra men inget som blåser en av stolen. Ljudet är godkänt med men inte så att man får eargasm. 

 

Det bästa är nog alla de olika uppdragen och den härliga känslan man får när man klarar något och blir belönad med ännu en powercell. De små minispelen är också roliga och jag var extra förtjust i uppdraget där man skulle fånga fisk i ett nät men undvika ålarna. Där kunde man använd sig av touchskärmen på ps vita konsolen, vilket fungerade väldigt bra och enkelt. 

Bossfighterna är också bra och lagom svåra. Tyvärr blir det enkelt av att de är korta och om man dör börjar man precis innan slaget. Tillskillnad från t.ex. de flesta Mario spel där man kan behöva springa en bra bit innan man står öga mot öga med bossen. 

 

Precis som i nyare spel av Naughty Dog så är det mycket dialog, men jag hade nästan föredragit lite mindre som i Crash 1. Det kan vara stimulerande och fint på ett annat sätt när man visar och förmedlar saker utan att egentligen tala. I Uncharted serien och Last of Us fungerar det bättre då spelen är mer vuxna och realistiska. Där är ju riktigt skådespel och röstskådisar i stjärnklass. Jak and Daxter skådespelarna är suveräna på det de gör men det blir aldrig samma sak och kvalite. Även om humorn finns där. Det är absolut inget minus men inte heller ett plus. 

 

Jak and Daxter: The Precursor Legacy är ett bra och roligt spel. Ett av de bästa plattform spelen jag kört i modern tid. Tyvärr spelar jag det nog några år försent för i Trilogy packet har de inte lyckats få det att kännas så pass nytt som jag hade hoppats på. Det finns inte heller så mycket att göra efter att alla powercells är tagna och en snäppet svårare bossfight hade inte varit dåligt. En grej jag inte förståt heller är varför slutstriden är mot en stor robot och inte Gol och Maia som personer. Gol och Maia är skurkarna som vill förstöra allt med sin Dark Echo gegga. 

 

I slutändan är det ett jättebra spel jag kan rekommendera och ett spel man borde ha på ett eller annat vis. Jag hade gärna velat köra det på tv och stationär konsol men det är fortfarande lysande på ps vita. Tyvärr måste jag ändå ge spelet en fyra då jag har höga krav när det kommer till femmor. 

 

+ Bossarna

+ Variationen

+ Härligt soundtrack

- Seg kamera

 

 

 

Var på loppis idag och letade spel, klassisk lördag rutin. Var dock väldigt trött imorse när pappa väckte mig och frågade om jag skulle med, har ju sovit till cirka 1 de senaste dagarna/veckorna. Men det gick och vi for iväg till tre stycken loppisar + ett litet. Jag köpte två spel. 

 

Bioshock 50 kronor

Båda spelen var i fint skick och skivorna var repfria. Det är det första man ska kolla på, förutom priset det är viktigast. Hatar såna som sätter lika höga priser som spel och teknikaffärerna här i stan, hallå det är loppis! 

 

Lite roligt är också att majoriteten av spel jag köpte i Skottland kostar mindre än de flesta bra spel man hittar på loppis. Ganska sjukt egentligen att en spelaffär kan ha mer än hälften så billiga spel och även ha överlag högre kvalite och mindre smutsiga/repiga skivor. Lite mind blowing, synd bara vi inte har det så som i Skottland..  Då skulle jag köpa berg av spel varje månad och aldrig behövt vara beroende av loppis. Men man kan inte få allt här i livet. 

 

 

 

Jag älskar Family Guy. Det är fullt med humor och är så himmla flummigt men underbart, karaktärer man älskar att kolla och lyssna på och en sådan variation. Allt är nytt i varje avsnitt, allt är kul. Man kan säga att Family Guy har allt det där detta spelet saknar. För Back to Multiverse är en redig sörja kompost. Det är som att ta hela Family Guy och pressa ut vartenda roligt skämt och allt som gör serien bra och sedan ta det som blir över, göra det sämre än sämt och kasta det ner i ett avlopssrör och säga: "Här har ni, enjoy". Men jag enjoyar ingenting i spelet. Och det gör mig frustrerad.

 

Storyn är simpel men det är okej, jag spelar inte Family Guy för den sjukt bra historian. Jag vill spela Family Guy för att skratta och ha kul, tyvärr får jag inte det heller men det är en annan historia.. 

Det hela går ut på att Stewies halvbror Bertram försöker ta över vårt universum genom att åka till andra unviversum och hämta både monster och vapen däifrån som ska hjälpa honom. Stewie och Brian (radarparet) måste därör åka efter honom med en slags tidsmaskinsgrej (från tvserien) för att bekämpa ondskan. Man är t.ex. i ett piratuniversum och i ett unviersum i rymden där Kycklingar tagit över. Det är en av få banor som är hyffsat underhållande. De flersta banor håller inte ens okej nivå. 

 

Spelet ska vara en hyllning till några av de bästa och kändaste Family Guy avsnitten och man är på platser som Brian och Stewie är på i serien. T.ex. Jultomtens verkstad. Tyvärr är det väldigt stelt och trist jämfört med hur det är i serien och humorn är som bortblåst. Då och då försöker de lägga in skämt men de är varken nyskapande eller speciellt kul. Jag tror jag log eller småskrattade kanske två gånger på sin höjd och tänk då att detta är ett Family Guy spel. Pin! 

Jag gillar iaf att man spelar som Brian och Stewie då de är härliga tilsammans, men utan den sköna dialogen och alla hundratals interna skämt, så faller hela spelet som i ett magplask. 

 

Under spelets gång så stöter man på karaktärer från spelet. Men jag undrar varför vissa är med hela tiden och vissa inte alls. Det är mycket sådana fundering som flyger runt i ens skalle. Framförallt vill jag ha svar på varför grafiken är så hysteriskt usel? Det liknar ett spel från mitten av 90-talet och det kan fan inte var hd även om det står så på baksidan. Hur svårt kan det vara att animera och göra karaktärer som ser ut som de i serien? De är visserligen typ likadana men det ser bara fel och smetigt ut. Man ser ju nästan pixlarna och spelet är från förra året! Det är nästan skandal och Seth MacFarlane borde ha stoppat skiten från att lanseras för längesedan. 

 

Kameran och kontrollen är inget vidare heller, det märks framförallt när man möter en boss eller spelar multiplayer. Man har ingen koll på något och allt går så segt. Detta är inte ens det värsta i spelet så ni förstår nog vilken skitpastej detta är. Att jag ens spelade klart spelet är för mig förundransvärt. Jag kanske gjorde det för att få trophies och det är faktiskt det enda jag kan ge spelet ett riktigt plus för. Det är roliga och enkla trophies, men en platinum på spelet blir det inte. Då måste jag ju köra om skiten i princip en hel gång till, no no. 

 

Family Guy: Back to Multiverse är enformigt dessutom och man gör samma sak om och om igen. Skjuter, skjuter, skjuter, hoppar, skjuter, skjuter och bara hoppas det ska ta slut. Det är nästan ingen variation alls! I en bana ska du skjuta kanoner mot skepp, men det är jättetråkigt, fult och skeppen verkar inte ha något stopp. Än en gång tänker jag för mig själv att varför släppte dom detta från första början. Var det för att tjäna pengar tror jag de floppade ganska rejält ändå, hur många köper det egentligen? Visst det är Family Guy men de flesta som är fans nöjer sig nog med att kolla på det på tv. Det gör jag också, men när man hittar ett spel för cirka 100 spänn så kan man allt ge det ett försök. Iband går det hem och ibland inte. Detta är ett fall då det verkligen inte gick hem. 

 

 

+ Om man spelar som Meg i multiplayer så spyr moståndaren om man flashar sina tuttar

- Hemsk Grafik

- Enformigt

- Dålig humor

- Kameran

- Extremt ojämn svårighetsgrad

 

 

 

 

Det är slutet på ännu en trilogi, som så många andra spelserier tar det slut någon gång. Fast när det kommer till Resistance kan de lika väl fortsätta, jag ser inte riktigt de tre storspelen som en trilogi utan mer som helt egna spel. De har mycket gemensamt och bygger på samma grundkoncept och story, men kan spelas utan att man kört föregående spel. Fienderna är samma och huvudpersonernas mål är likadana. Trean är snäppet bättre när det gäller story måste jag ändå säga då det är enklare att hänga med och man redan vet man spelar som en far. Han har en liten son samt en fru, det är väl meningen det ska bli lite mer emotionellt och man ska känna mer med personen man spelar. Dock faller det ganska platt pågrund av rätt så usel dialog samt röstskådespel som knappt är godkänt.

 

Fienderna i Resistance kallas Chimera och är en ras utomjordingar. De har kommit ner på jorden och tagit över allt. Vi har redan förlorat men människans instinkt är att kämpa och det är precis vad man gör. Man tillhör en grupp som består av överlevare samt dess familjer. När spelet börjar så har man nästan precis blivit attackerad av en grupp Chimera och måste fly till en större stad, men en gubbe som jag antar är någon slags präst, säger åt en att följa honom till New York för att stänga av ett slags torn som kan få människorna ett steg närmare till en så gott som omöjlig vinst. Men allt man kan göra är värt ett försök. 

 

Spelet är tillskillnad från de två förra spelen uppbyggt i kapitel, men jag förstår inte riktigt varför då ett kapitel kan börja mitt i ingenting. Visserliggen är det smart och smidigt när man efter man klarat spelet kan gå tillbaka till olika platser för att samla saker man missat, men jag tycker de kanske kunde delat in det bättre. Jag är nog lite för petig nu men jag gillar inte när man ändrar för rmycket i en spelserie, jag vill ha det jag gillar och känner igen. Det får jag till största del, men det är några saker jag stör mig på.

 

Först och främst har de gjort det mer filmiskt. Vilket passar vissa spel men i detta fallet är jag tveksam. Det funkar då och då men grafiken i spelet är ganska ojämn och i ena sekvensen kan det vara lika snyggt som några av de bästa spelen, men i nästa bara se konstigt ut. Som att grafiken bryts ner eller som att de inte riktigt gjort klart alla detaljer i en persons ansikte eller glömt hur det ser ut när en person dricker. Inga större grejer men ändå något man måste ta med när man analyserar ett spel. 

 

Resistance 3 känns annorlunda än ettan och tvåan. På vissa sätt lite sämre och på vissa lite bättre, men överalg är det ett fartfyllt och väldigt kul spel. Det är smidigt och jag älskar hur man uppgraderar och utvecklar sina vapen, hur man hittar och fyller på liv, hur varierande banorna är och de häftiga miljöerna. Även att de tagit in bitar där man möter människor känns som en frisk fläkt till serien, men samtidgit kan jag inte låta bli att störa mig  på det. Det känns för likt andra spel, jag hade nöjt mig med att möta monsterna. Chimera är en cool fiende och hade räckt. Framförallt när det finns så många olika sorters Chimera monster. Allt från de vanliga soldaterna till zombie liknande fiender till stora argsinta bestar som springer i full fart mot en och bara kan dödas genom att man skjuter deras känsliga punkter. 

Bossfighter är det inte gott om men när det väl inträffar är de helt okej. Ganska lätta och inget som ger en någon wow effekt direkt, men de är bra och platsar perfekt in i hela "Resistance" andan. 

 

Ljudet i spelet är bra och är starkare än vad grafiken är. Kampanjen är lite för kort, men spelet är så pass kul att man lätt kan köra det igenom en andra gång. Co-op finns tillgängligt samt multiplayer läge precis som i tvåan.

 

+ Alla vapen

+ Fienderna (I love Chimera)

+ Fängelse banan

- För kort kampanj

- Platt dialog

 

 

 

 

Checka in min nya youtube kanal och min senaste video här uppe, jag spelar New Super Mario Bros. U

 

Det är gameplay från spelet inbakat i en typ teasing trailer. Enjoy! 

Spelade klart Resistance 3 nyligen och en recension lär komma upp här på bloggen någon gång under de närmaste dagarna!

Jag försöker spela så många spel som möjligt nu, har ju ganska många att plöja igenom då jag inhandlade 40 stycken nya i Skottland. Det kommer ta tid, kanske år.. Men jag kommer att ha kört klart dom alla innan jag flyttat hemifrån. Egentligen tidigare om det bara hade varit de nya 40 jag hade, men nu kommer ju även fina nya spel i år. Ett om cirka 15 dagar och sedan har vi två konsol släpp i slutet på året, fast det får räcka med en ps4. Jag skiter ju inte ut pengar.

På en vecka har jag iaf klarat två stycken spel och har även testat två andra som dessvärre sög. Eller det ena var okej men det andra blev bara sämre ju längre man körde. Vilka de är kommer ni nog se på bloggen inom de närmaste veckorna skulle jag tänka mig. För oavsett hur dåligt ett spel är så ska de bekämpas och jag kanske inte skrivier recension på vartenda spel jag kommer klara i framtiden men jag ska försöka göra det på de flesta. Om jag inte är helt upptagen och verkligen inte alls har tid eller lust..

Jag börjar jobba på måndag så förvänta er inte femton inlägg om dagen under min jobbperiod. Men checka gärna in, det kan komma lite smått och gott. Kanske även saker som inte handlar om spel!

Så game on och sov gott. Om ni nu inte läser detta när ni vaknat, godmorgon säger jag då. Läser ni det mitt på dagen eller imorgon kväll så säger jag tjena.

yeah.. tja

 

Jag spelade klart New Super Mario Bros U för bara några dagar och jag älskade det. En recension finns här på bloggen redan och jag ser väldigt mycket fram emot detta spel också. Det är nämligen Luigis år och därför får han ett helt eget spel. Världarna och upplägget är samma som i New Super Mario Bros men nu tar vår gröna rörmokare rollen som hjälte och Mario får istället ställa sig i skuggan. 

 

 

 

Bara kolla på videon nedan så fattar ni varför jag taggar. Det verkar så charmigt och bra, älskar musiken med och hur spelet är uppbyggt. Det är lika simplt som Mario och precis lika kul. Ska bli spännande att spela det på Wii U med gamepaden. Föregångaren Rayman Origins spelade jag på ps vita och det var väldigt imponerande. Hoppas på en liknande spelupplevelse denan gång!

 

 

 

En av de bästa trailers jag sett. Sjukt snygg, välgjord och påkostad. Detta är slutet på Arkham trilogin och jag kan inte hjälpa att fälla en tåre. Men allt tar sitt slut och jag hoppas detta gör det med dunder och brak. Batman har verkligen blivit bättre med åren, både på film och tvspel. De två föregående spelen var grymma och detta kommer nog bli minst lika bra. 

Checka in den råkokta officiela

 

 

2013 kommer bli ett bra år för spelvärlden. Många stora titlar är på g och en av de största är Watch Dogs. Grafiken ser underbar ut, framförallt till next gen konsolerna xbox one och playstation 4, och det känns bara sjukt bra. Hypen kunde inte vara mycket större och det skrivs om spelet överallt. 

Finns mycket att säga men det räcker ni tar en titt på trailern så kommer det hänga saliv ur mungiporna. 

 

 

 

Bungie har övergett Halo och tar sig nu an något helt nytt, nämligen Destiny. Ett spel mest avsedd att spela med vänner eller via nätet. Ett öppet stort spel fullt med uppdrag och saker att göra. En värld som förändras och aldrig är sig lik när man sätter sig ner för att spela en stund. En värld som är precis som vår i tid. Det blir dag, det blir natt. 

Vid första anblick kändes det som en blanding av Halo, Borderlands och World of Warcraft. Antagligen får de flesta olika tankegångar när de ser skymtar från spelet, men oavsett har Bungie fått mig på fall än en gång. Det må inte vara Master Chief men ett av årets bästa spel kan mycket möjligtvis vara Destiny. Fast konkurenter som Watch Dogs och Gta V står också runt hörnet. Och The Last of Us får vi inte glömma.

 

 

 

Älskade Infamous ett och två. De föll mig i smaken. Simpelt, roligt och mycket att göra. Att bara springa runt och döda folk med elektriska krafter, hoppa runt och klättar på byggnader. Jag gillade det och för mig kändes det bättre än många sandlådespel, även gta (bring it on haters). Infamous 3 har man inte sett så värst mycket gameplay av, men det är en helt ny generation och lyckas de utveckla allt det som redan gjorde bättre än bäst i tvåan, så kommer Infamous Second Son bli en solklar favorit. 

 

 

 

Om ni sett min lista på bästa Super Mario karaktärer så vet ni att jag älskar den stora gorillan. Han är en störtskön lirare. Fast nu måste jag erkänna en ganska pinsam sak, jag har aldrig spelat ett enda plattformspel med Donkey Kong i huvudrollen. Det är faktiskt ganska galet med tanke på hur mycket spel jag faktistk spelar, men det blev aldrig ett köp av Doney Kong Country Returns till Wii och tidigare Nintendo konsoler hade jag inte direkt värsta samlingen till. Egentligen har jag inte haft så många av Nintendos konsoler så det är kanske logiskt att man bara spelade typ Mario Kart.

Men trailern till näst Donkey Kong verkar sjukt awesome och underhållande. Felicia och jag kommer spela det mycket tillsammans, det vet jag redan nu. Denna gång ska det bli Donkey Kong och för att gottgöra alla gånger jag missat köpa hans spel, så blir det ett köp på releasen.

 

 

 

Jag gillar Mario spel och detta påminner lite av en blandning av Mario Bros och Super Mario Galaxy. Fast Galaxy är nog bättre men får vi inte en trea i den serien får vi nöja sig med dessa titlar. Det är inte fy skam heller, om det är något man alltid kan lita på så är det ett klassiskt plattforms äventyr med Mario.

 

 

 

I mitt förra inlägg skrev jag lite kort om mina tankar om gta. Som sagt är det ingen jättefavorit, iaf inte gta iv (än en gång sorry) men jag tror att detta kommer bli bättre. Mer i min smak så att säga. Nu får man ju välja mellan tre karaktärer plus att grafiken verkar vara ganska rejält förbättrad. Vi får se, men det blir nog ett köp vid lansering. Egentligen mest bara för ha det. Annars kommer folk bara klaga och säga att man måste ha gta V för att vara en riktig gamer. Yeah right. Jag har över 200 tvspel, tror nog jag kvalificerade mig som gamer för ett bra tag sedan.

 

 

Idag släpps gameplay från GTA V. Ett par cinematiska trailers finns redan ute, men klockan 16.00 smäller det när  Rockstar visar upp sitt första gameplay från kanske årets största spelsläpp. 

 

Rockstar brukar aldrig vara ute i så god tid med gameplay från sina GTA spel så många har trott attt vi inte får se något alls förrän det är dags för release. 

 

Jag var inte särskillt förtjust i gta iv och är inget direkt fan av serien, vilket jag får en och annan hatare för nu. Men det är min åsikt, jag ser kanske inte det fantastiska i gta som så många ser. För mig är det som vilket sandlådespel som helst. Visst det är väldigt fritt och man kan göra lite som man vill, men idag finns många spel i den stilen. När gta var nytt var det mer nyskapande men idag tycker jag andra spel är bättre än gta på flera punkter. Dock verkar det uppkommande gta vara lite bättre då man kan välja att spela som tre olika karaktärer och de ser alla ganska najs ut. 

 

Mer info finner ni här på tammagaming

 

05.  

 

 

 

 

 

05.

 

 

Än en gång är vi tillbaka i Svampriket och än en gång ska vår hjälte rädda prinssesan från Bowser, som än en gång kidnappat henne. Det är samma gamla visa, men det gör det bara mer nostalgiskt och mer lättroande. 

 

Det finns många mariospel och super mario bros spelen tillhör de bästa av de bästa, förutom Super Mario Galaxy spelen som är moderna mästerverk. 

Detta är likt de andra Super Mario Bros spelen men upplägget är inte likadant som i de senaste spelen utan mer som Super Mario Bros 3, en gamal goding som fortfarande håller måttet. Istället för det lite linjära så kan man i detta spel välja vilken värld man ska ta och i vilken ordning. Man kan även skippa banor och gå andra håll, samt köra små minispel där man kan vinna allt från liv till olika slags powerups och dräkter till Mario. Mario har alltid en massa olika dräkter i sina spel och i detta ser vi bland annat klassikern eld mario men även en ny variant där han kan sväva och flyga.

 

Mario spelen har alltid varit rätt så simpelt gjorda och funkar för alla oavsett ålder. Det betyder dock inte att spelen är enkla, tvärtom är de ganska kniviga och framförallt om man ska hitta alla gömda special mynten. De är inte obligatoriska att ta men är kul att försöka hitta på de olika banorna och gör att spelet inte bara passar vanliga spelare utan också vi lite bättre och mer erfarna. Sen har aldrig Super Mario Bros spelen varit min starkaste sida, men man kommer lätt in i det och blir snabbt bättre. Mot slutet av spelet hade jag max antal liv och Bower fick så han tålde. Hoppas det inte var någon grov spoiler, alla vet ju att Boswer är slutboss i alla hundratals Mario spel. Kanske inte alla, men nästan alla. 

 

Spelet är inte så långt om man räknar huvudbanorna men därför är det bra att det finns så mycket godsaker att hitta runt omkring i världarna. Även att spela om banor med vänner eller utmana varandra i olika sorts utmaningar är väldigt underhållande och gör att spelet håller ännu längre. 

Jag spelade lite ensam men mestadels av spelet körde jag tlsm med Felicia och en liten bit med en annan kompis (maaade) och jag måste säga att det genast blev roligare och mycket mer skratt. Att hjälpas åt att ta sig an fienderna är hysteriskt roande men även irriterande och frustrerande i mellan åt. När man är nära en checkpoint eller ett stort mynt och någon annan råkar slå ner en i elden, då kokar det inombords. Men det är samtidigt en del av spelandet. 

En unik grej med att köra det till Wii U är att man kan spela upp till fem personer. Fyra med gamla wii kontroller och en med den nya gamepaden. Den som kör med gamepad speler inte som någon av de fyra hjältarna, utan klickar istället på gamepadens skärm och skapar plattformar för de andra spelarna. Det gör det lättare att klara banorna och nå saker som annars är snudd på omöjligt. 

 

Grafiken är najs och det vackraste och mest färglada Mario och Nintendo spelet någonsin. Wii U är Nintendos första konsol i full hd och det passar verkligen i Marios fantastiska värld. Gamepadens skärm är inte lika snygg och klar men är fortfarande snygg och har istället andra funktioner som t.ex. touchskärm. Plus så har aldrig Mario spel handlat om grafiken utan om att underhålla och vara kul för både en och flera spelare. Där är det storslaget och krossar inte bara andra plattform spel utan även de flesta spel i allmänhet.

 

+ Grafiken 

+ Musiken

+ Kul att spela med andra

- Kort storyläge 

 

 

Tjena alla mina spelälskade läsare. Har varit slö med inlägg men nu när jag är hemma igen lär det bli ändring på det och en massa inlägg. Senast jag skrev hade jag köpt cirka 30 nya spel spel men det blev tillslut hela 40 stycken nya spel till min samling. De flesta till ps3 då det är min favorit konsol just nu och min samling där är störst. Här kommer en lista med alla spel jag köpt, konsol för konsol.