Det är slutet på ännu en trilogi, som så många andra spelserier tar det slut någon gång. Fast när det kommer till Resistance kan de lika väl fortsätta, jag ser inte riktigt de tre storspelen som en trilogi utan mer som helt egna spel. De har mycket gemensamt och bygger på samma grundkoncept och story, men kan spelas utan att man kört föregående spel. Fienderna är samma och huvudpersonernas mål är likadana. Trean är snäppet bättre när det gäller story måste jag ändå säga då det är enklare att hänga med och man redan vet man spelar som en far. Han har en liten son samt en fru, det är väl meningen det ska bli lite mer emotionellt och man ska känna mer med personen man spelar. Dock faller det ganska platt pågrund av rätt så usel dialog samt röstskådespel som knappt är godkänt.

 

Fienderna i Resistance kallas Chimera och är en ras utomjordingar. De har kommit ner på jorden och tagit över allt. Vi har redan förlorat men människans instinkt är att kämpa och det är precis vad man gör. Man tillhör en grupp som består av överlevare samt dess familjer. När spelet börjar så har man nästan precis blivit attackerad av en grupp Chimera och måste fly till en större stad, men en gubbe som jag antar är någon slags präst, säger åt en att följa honom till New York för att stänga av ett slags torn som kan få människorna ett steg närmare till en så gott som omöjlig vinst. Men allt man kan göra är värt ett försök. 

 

Spelet är tillskillnad från de två förra spelen uppbyggt i kapitel, men jag förstår inte riktigt varför då ett kapitel kan börja mitt i ingenting. Visserliggen är det smart och smidigt när man efter man klarat spelet kan gå tillbaka till olika platser för att samla saker man missat, men jag tycker de kanske kunde delat in det bättre. Jag är nog lite för petig nu men jag gillar inte när man ändrar för rmycket i en spelserie, jag vill ha det jag gillar och känner igen. Det får jag till största del, men det är några saker jag stör mig på.

 

Först och främst har de gjort det mer filmiskt. Vilket passar vissa spel men i detta fallet är jag tveksam. Det funkar då och då men grafiken i spelet är ganska ojämn och i ena sekvensen kan det vara lika snyggt som några av de bästa spelen, men i nästa bara se konstigt ut. Som att grafiken bryts ner eller som att de inte riktigt gjort klart alla detaljer i en persons ansikte eller glömt hur det ser ut när en person dricker. Inga större grejer men ändå något man måste ta med när man analyserar ett spel. 

 

Resistance 3 känns annorlunda än ettan och tvåan. På vissa sätt lite sämre och på vissa lite bättre, men överalg är det ett fartfyllt och väldigt kul spel. Det är smidigt och jag älskar hur man uppgraderar och utvecklar sina vapen, hur man hittar och fyller på liv, hur varierande banorna är och de häftiga miljöerna. Även att de tagit in bitar där man möter människor känns som en frisk fläkt till serien, men samtidgit kan jag inte låta bli att störa mig  på det. Det känns för likt andra spel, jag hade nöjt mig med att möta monsterna. Chimera är en cool fiende och hade räckt. Framförallt när det finns så många olika sorters Chimera monster. Allt från de vanliga soldaterna till zombie liknande fiender till stora argsinta bestar som springer i full fart mot en och bara kan dödas genom att man skjuter deras känsliga punkter. 

Bossfighter är det inte gott om men när det väl inträffar är de helt okej. Ganska lätta och inget som ger en någon wow effekt direkt, men de är bra och platsar perfekt in i hela "Resistance" andan. 

 

Ljudet i spelet är bra och är starkare än vad grafiken är. Kampanjen är lite för kort, men spelet är så pass kul att man lätt kan köra det igenom en andra gång. Co-op finns tillgängligt samt multiplayer läge precis som i tvåan.

 

+ Alla vapen

+ Fienderna (I love Chimera)

+ Fängelse banan

- För kort kampanj

- Platt dialog