Köpte två stycken spel i lördags till min Wii U. Två klassiker som jag skaffade genom E shop, Nintendos internet shop där man kan handla alla möjliga gamla spel och även vissa nya. Samt andra småsaker.

 

Det första spelet jag köpte var Duck Tales Remastered, ett gamalt klassiskt spel från 1989 som de nu gjort om i HD och med bättre ljud. Det kostade hela 150 kronor men är lätt värt det, väldigt roligt och charmigt spel. Älskar alla karaktärer, dialogen och upplägget. 

 

Det andra spelet jag köpte var ingen ny utgåva med HD grafik utan helt enkelt ett retro spel, Super Mario World. Spelet är från 1992 och eftersom det är så gamalt täcker det typ bara hälften av min tvskärm. Men spelet är kul och kostade bara 80 kronor. 

 

 

 

 

Ursäkta mitt dåliga bloggande än en gång. Jag spelar inte så mycket tv-spel just nu och har inte köpt spel på ett bra tag heller. Det går lite i vågor och därför tänkte jag att jag skulle skriva om något annat så länge. Eftersom jag senaste dagarna sett väldigt mycket film tänker jag nu skriva lite kort om fem stycken av dessa filmer och ge betyg. Det blir som små recensioner. Är ni inte intresserade och bara vill höra om spel så får ni nog tyvärr vänta lite till, annars så kan detta nog vara kul. 

 

 

Detta var en suverän film som fick mig att skratta massor med gånger. Jag tyckte denna var sjukt kul och helt galen, en film som passar när som helst och är helt perfekt om du ska kolla en hysterisk komedi med några vänner. 

 

Filmen handlar om att massa kändisar är hemma hos James Franco där de festar, knarkar och så vidare. Alla kändisar spelar sig själva vilket gör det extra bra och de gör även narr av sig själva. Huvudpersonerna är några stycken men de som jag skulle säga har störst roll är ändå Jay Baruchel och Seth Rogen. Jay har åkt till LA för att ha en härlig tid med Seth men det slutar med att de båda är fast hos James Franco tillsammans med de överlevande från att ett stort hål som plötsligt slukat de flesta kändisarna. Antar att de hamnade i helvetet då filmen handlar om jordens undergång. Dock blir det ganska extremt och från att vara en film med massa snuskskämt och droger, så blir det demoner med stora kön och parodier på bland annat exorcisten. 

 

Allting i This is the End är perfekt och det är väldigt bra skådespel, klockren dialog, najs musik och ett av tidernas bästa koncept. Att kändisrna spelar sig själva, är fast hos James Franco och måste försöka överleva när bland annat Jonah Hill blir en demon efter att ha blivit våldtagen av ett monster, det är bara för bra. Dessutom får man se väldigt många kända ansikten och även om storyn i sig är rätt simpel får de fram budskapet bra som är att man ska göra rätt för sig och vara en god människa. De som är goda människor och tillexempel offrar sig för någon annan, får en fribiljett till himmelen. Annars kan man sluta som de flesta, i en avgrund av lava. 

 

Då har GTA V släppts om någon nu kan ha missat det. Jag tänker spara mina åsikter om hela den här hysterin och vad jag egentligen tycker om allt spektakel och alla dessa casual gamers som helt plötsligt leker sig värsta proffsen för de köpt GTA. Nä men jag har varken förhandsbokat spelet eller köpt det på release dagen.. Varför undrar du? För jag köper bara de allra bästa spelen vid lansering, GTA är för mig inte ett av de allra bästa, sorry. Dock skulle det kännas skamligt om jag inte införskaffa mig det, så blir väl en vända till typ Elgiganten i veckan.

Och ni som nu tänker att jag är dum i huvudet och typ säger: "Vad kan vara bättre än GTA?"

Då säger jag såhär: "The Last of Us"

 Checka in min trailer till en uppkommande film jag håller på med!

 

 

 

Jag var inget stort fan av Rayman när jag var liten, visst tyckte jag om både Rayman i sig och spelen. De var kul men inte någon favorit helt enkelt. När jag var mindre så spelade jag mycket Crash Bandicoot och Spyro på min allra första spelmaskin, ps1. Hur man än gör och försöker går man alltid misste om lite spel, konsoler och stora karaktärer. Nu när man är äldre är det därför tid att ta tag i allt det som fick gå i skuggan för andra storspel. Därför köpte jag bland annat Nintendo 64. Wii U däremot köpte jag mest för jag samlar spel och det är Nintendos senaste tillskott i familjen.

 

Efter att ha spelat Rayman Origins på min ps vita så kände jag verkligen att Rayman är en riktigt härlig figur och spelet var sjukt charmigt. Jag förstår de som har stor kärlek till Rayman nu och även om både Origins och Legends är långt ifrån de gamla klassiska Rayman liren så bygger de fortfarande på samma charm. 

Orgins var ett av de bästa plattformspelen jag kört på länge, ett perfekt spel att ha med sig på semester. Sedan kom Legends, kunde de toppa föregångaren? Svar: Ja. Låt mig förklara varför.

 

Först och främst så är Rayman Legends otroligt snyggt. Origins var också väldigt läckert så där är det inte alltför stor skillnad. Lite för mig men det kan nog bero på att jag spelade Origins på en bärbar konsol istället för en stationär. Ps Vita må ha HD men det blir aldrig samma sak som att spela på en stor platt tv. 

Sedan körde jag spelet till Wii U, Rayman Legends skulle faktiskt vara exklusivt för Wii U men släpptes som ett Multi plattform spel då Ubisoft var oroliga att det inte skulle sälja tillräckligt annars, då det gått ganska dåligt för Wii U den senaste tiden. Men det börjar ljusna. 

 

Jag spelade genom hela spelet tillsammans med min flickvän som jag gjort lite till en gamer. Hon körde med gamepaden för att spela som den lilla extra karaktären Murfy. Han kan hjälpa Rayman ta sig förbi vissa saker samt göra att man får mer poäng per bana. Det passa henne bra då hon inte är lika insatt och bra på spel. Jag körde alltså då som den vanliga gubben och gjorde allt det där svårare jobbet, även om alla som spelar är viktiga. Jag körde med den gamla wii kontrollen, den funka bra men i vatten banorna är den lite slöare. Jag körde även som Rayman fast med gamepaden några gånger då Felicia tog en paus eller liknande, mycket skönare måste jag säga. Fast både kamera och kontrollen är bra oavsett. Det är härlig känslighet och banorna är så varierande och fyllda med massa innehåll.

 

Som vanligt i sådana här spel är storyn väldigt simpel. Det har kommit monster som förstör och kidnappar alla "människor". Därför måste Rayman, hans vänner och det nya tillskottet Murfy rädda världen igen. Det finns mycket saker att samla, utmaningar, online läge och ett slags minispel där man sparkar fotbollar i mål. Allt sånt gör att man kan sitta med spelet i massvis med timmar, och det bästa är att man aldrig tröttnar.

 

Mitt favorit moment i Rayman Legends är nog musik banorna. Alla banor har såkalrt musik men sen finns det vissa banor där du spelar, hoppar och slår i takt till en låt. Allt fungerar perfekt och låtarna är catchy och väldigt bra. Det är allt från en mexikans version av Eye of the tiger till klassisak stycken av Mozart. 

 

Vad som gör Rayman Legends till den ultimata Rayman upplevelsen och till ett suveränt spel är inte bara det jag nämnt utan även det faktum att de flesta banorna från Rayman Origins är med. Genom att få fyrklöver på olika banor, kan du skrapa dessa och låsa upp gamla banor från Origins. Detta var en väldigt kul överaskning då jag även älskade det spelet. Förutom att låsa upp gamla spelets banor, kan man även låsa upp små figurer, "pengar" och "människor". Det finns ett visst antal av allt och att försöka få tag på allt är väldigt kul och motvierande. 

 

Rayman Legends är ett ganska perfekt spel. Ibland händer det kanske lite väl mycket på en och samma gång men det som är så bra är att man aldrig blir förvirrad. Du har alltid koll på vart du ska och det är fasansfullt underhållande. När man är klar med att samla allt finns det dock inte så mycket mer att göra, då det blir lite tråkigt att spela om samma bana flera gånger. Men så länge man kör är det kul och timmarna flyger iväg. 

 

 

+ Musiken, grafiken, charmen, karaktärerna, humorn, den ökande svårighetsgraden

- Roligare att spela med gamepad, tråkigt att köra vissa banor ensam

Jag är riktigt taggad inför  nästa Super Smash Bros som kommer till våren nästa år. Hade velat ha det redan till vintern men man kan inte få allt här i världen, som tur är kommer både ett nytt Donkey Kong Country spel och Super Mario 3D World ut så jag klarar mig. Plus lär man antagligen spela en hel del ps4, men det är just Wii U jag och min flickvän spelar och hon kanske inte just är taggad på Super Smash Bros, men det är jag och flera av mina vänner. Sen kommer ju Mario Cart i samma veva och det lär jag och Felicia spela mycket. Ska bli najs att se i HD. 

 

Men åter tillbaka till Super Smash Bros 4. På spelets officiela hemsida kan man se vilka karaktärer som kommer finnas med och de verkar uppdatera hela tiden, kanske för att väcka lite spänning. Sen vet jag inte om de som står där är de som finns med från start eller om det även är sådana man kan låsa upp, för det brukar ju också finnas och vara en del av spelets bästa moment. 

 

Listan på karaktärer:

Peach

Jag tycker det än så länge ser bra ut men finns några karkäter jag hellre hade sett än t.ex. Pikmin and Olimar och Wii Fit Trainer. Att ha en sån karktär med känns bara helt ogenomtänkt. Vad ska hen göra? Göra elastiska rörelser och döda sina fiender med sin vältränade rumpa? Om det bara vore så väl.. Karktären ser dessväre inte särskillt vacker ut. 

 

Sedan hoppas jag Sonic kommer med och varför inte typ Knuckles? Banjo and Kazooie? Toad? Yoshi? Finns väldigt många man kan ha med, Pokemon trainer gillade jag också. I alla fall mer än Wii Fit Trainer och Villager (hater gonna hate). 

 

 

Igår när jag och Felicia var i stan så skulle jag in på Game och förhandsboka ps4. Det slutade med att jag köpte en Nintendo 64 med tre spel. Tydligen har de börjat sälja massa retro spel och spelmaskiner, jag blev fett glad. Har faktistk aldrig ägt en Nintendo 64 då jag spelade Playstation 1 som liten. Men har velat ha en ganska länge nu, så det var ett givet köp för min del. Felicia peppade mig också då hon älskar Mario och Nintendo spel. I alla fall så köpte jag maskinen med tyvärr bara en kontroll, och tre stycken suveräna titlar. Det blev: Mario Kart 64, Super Mario 64 och Banjo and Kazooie. 

 

Själva maskinen är faktiskt riktigt snygg med enkel fast fin design. Logan är bra och jag gillar hur man sätter in spelen. När spelet är i kan man även se titeln, känns dock väldigt old school med spelkasset. Nintendo 64 kom ju under samma tid som ps1 och playstation hade skivor. Fast Nintendo har alltid varit lite efter tekniskt, men när det kommer till spelen så är de alltid på topp och ger en exakt det man vill med speltitlar och spelserier som fortfarande håller. 

Det var väldigt enkelt att koppla in maskinen också, det var bara två sladdar. En till ett eluttag och ett till teven. Är verkligen glad att den inte är lika krånglig att koppla in som t.ex. de äldsta Nintendo konsolerna som NES och SNES. Maskinen är dessutom väldigt lätt och är helt tyst. Tystare än alla de nya spelmaskinerna till och med.

 

Jag tycker kontrollen är rätt så ful och klumpig. Den är grå och ser ut som en missbildad kusin till de andra nintendo kontrollerna. Spaken förstår jag mig inte på då den är i mitten på hela kontrollen och dessutom på typ kontrollens tredje ben i mitten. Varför kunde de inte bara ha spaken på vänstra sidan istället för de knapparna som finns där? De används nästan aldrig ändå och är bara onödiga. Sedan är det ganska mycket knappar för att vara en helt vanlig spelkontroll, det finns dessutom en knapp på baksidan jag inte ens märkte av först. 

Trots detta är den väldigt härlig att hålla i och man får inte ont i fingrarna av mycket spelande, som man kan få av andra kontroller. Spaken var rätt rikning för Nintendo i alla fall då de tidigare bara hade vanliga knappar som säkert gav flera spelare ont i tummen. Designen är unik iaf och det är ju ett plus. Jag tror nog de bara ville göra kontrollen skön att hålla i och glömde bort att den skulle se snygg ut. 

 

 

 

Det är riktigt kul att sätta fingrarna i detta spelet då man spelat både Mario Kart till Gamegube och Wii som är modernare konsoler. Alltid kul att se orginal spelet liksom och precis som de nyare Kart spelen, så är Mario Kart 64 grymt kul. Det känns väldigt gamalt och många saker som händer kan vara lite fördröjda samt att animeringen är lite sisådär. Fast för att vara så pass gamalt som det är tycker jag överlag grafiken är väldigt bra. Man kan inte göra så mycket val själv och det finns bara 8 karaktärer, men de som finns är nog de bästa valen de kunde gjort. Förutom Wario, han har jag aldrig gillat särskillt mycket. 

Tyvärr kunde jag och min tjej inte spela tillsammans igår så vi turades om, men jag ska försöka att köpa en kontroll till på typ tradera under denna vecka. 

 

 

Detta var det spelet jag såg mest fram emot, man har ju hört så mycket och därför var förväntingarna höga. Det kanske inte riktigt höll upp till de måtten jag hade i huvudet, men det var fortfarande väldigt bra och fartfyllt. Häftigt koncept med hur man hoppar in i tavlor för att komma till banor, samlar stjärnor för att öppna nya dörrar och bossfighter som skaparna verkligen tänkt igenom. Dock så är kameran och kontrollen i många fall bedrövlig. Man vet aldrig vart man hoppar eller vart man kommer landa, vilket är lite kasst. Kanske inbillar jag mig detta då jag är så van vid moderna spel. T.ex. tror jag Super Mario 64 är rätt så enkelt jämfört med många moderna titlar, men jag tror man blivit lite hjärntvättad av hur spelen är idag. 

Spelade till första gången man möter Bowser ungefär.

 

 

Detta spelet är fantastistk. Jag har bara kört cirka en timme, men det är riktigt roligt och orginelt. Det är tusen gånger bättre än det moderna Banjo and Kazooie spelet till 360 där man kör bilar. Jag undrar hur de kunde göra det skitet när orginal spelet är helt annorlunda och så mycket bättre. De är verkligen som natt och dag. 

Banjo and Kazooie är ett plattformspel fullt med action och pussel moment. Musiken är grym och variationen är perfekt. Det är lagom utmanande och jag kan tänka mig att detta spelet såg väldigt snyggt ut när det kom 1998. 

En konstig grej är dock att när man sparar och avslutar spelet så får man game over. Vill de verkligen man ska köra igenom hela spelet non-stop? Visst hade jag kunnat det men man har ju ofta andra saker att göra. Nåväl det är en kul grej som kan peppa en att spela mer. 

 

 

 

Nintendo 64 är en grym konsol som jag verkligen är glad över att äga. De spelen jag har är alla bra och nu längtar jag bara efter att få en kontroll till så jag kan spela tillammans med min flickvän och vänner. Än så länge gillar jag Banjo and Kazooie mest men alla tre spelen jag valde är fina titlar. 

Kontrollen är ful men skön och konsolen är tyst och snygg. Spelen kostar ganska mycket men det är bara för att många retro titlar har fått ett speciellt värde och är i vissa fall svåra att få tag på. Framförallt de i orginal förpackning. 

 

 

 

Måste förhandsboka Playstation 4. Men glömmer alltid bort det eller har inte tid. Får kanske bli att man gör det via nätet, de flesta affärer har dock det utsålt redan. Nästa generation har ju rekord på mest utsålda konsoler någonsin typ! 

 

Xbox One är försenad till februari medan ps4 kommer redan i slutet på november, vilket närmar sig med stormsteg. Tycker tiden går riktigt fort nu framförallt när jag börjat träna osv. Dock så faller min spelblogg lite i glömska, men det går som sagt i perioder.

 

Angående uppkommande maskinerna Xbox One och Playstation 4, så är jag fortfarande mycket mer pepp på ps4 och det är den jag lär köpa direkt vid lansering. Hur det blir med nya Xbox får vi se, pengar lär jag ju ha då jag precis sommarjobbat och kommer jobba på Malmö Opera till vintern. Båda konsolerna kommer få fina spel till lansering också, One kanske får lite bättre men ps4 har en massa godbitar på g. 

Dock är den största anledningen till att jag vill ha ps4, att jag älskade ps3 och tycker om designen mer samt tycker jag kontrollen är härligare. Det är mycket en smaksak men det är min åsikt. Tyvärr kommer ju online kosta men samtidigt lär man få massa saker gratis då ps plus är ett måste för online till ps4 och det egentligen är bara det som kostar. 

 

En bra grej med Xbox One är att man ska kunna spela 8 personer på samma konsol. Sedan så kan man inte veta om alla rykten är sanna om någon av de två maskinerna då det bara är rykten. Men ska bli spännande att se allt de lovar. Jag tycker verkligen Microsoft växt senaste månaderna. Först fick de massa kritik och alla hatade Xbox One, det fick de att ändra en massa och nu ser den lika lovande ut som ps4. I vissa aspekter ser den bättre ut och i vissa sämre. Det roligaste är nog att Xbox One känns mer som Playstation 3 och Playstation 4 känns mer som Xbox 360. Kanske lite konstigt, men det är faktistk lite så. När ps3 kom så var det inte bara en spelmaskin, det var den ultimata mediemaskinen. Precis det vill Microsoft med sin Xbox One. Såklart kommer den vara mer avancerad än ps3 men då får vi tänka att den kom för 7 år sedan. 

Ps4 däremot kommer mer vara en ultimat spelkonsol och mest satsa på det plus allt det sociala. Exakt det ville Microsoft med sin föregående xbox, xbox 360. Ps4 lär såklart vara mer avancerad och ha mer funktioner, men även där får man ju tänka hur gamal xbox 360 är nu.

 

Det ska bli väldigt spännande att följa dessa maskiner och se hur det går. De ser snygga ut båda två även om jag själv tycker playstation 4 är den snyggare. Xbox One ser ut som en digitalbox. Kontrollerna är väldigt lika sina föregångare, men de ser bra ut. Spelen ser bra ut till båda och framförallt några av de exklusiva till Xbox One ser grymt fina ut. Men jag tror nog att överlag lär ps4 ha den bästa grafiken, precis som i nuvarande generationen. Egentligen är nuvarande generation slut då Wii U redan är ute men man säger fortfarande så. 

 

Wii U är en riktigt bra maskin också och börjar få bättre spel nu. Rayman Legends var ingen exklusiv titel till konsolen, tyvärr, men spelet var suveränt och det kändes lite extra härligt till just Wii U pga touch skärmen. Till vinter kommer två stortitlar till och då tror jag Nintendo än en gång kommer resa till skyarna och kanske få till något riktigt stort som med Nintendo Wii.