Igår när jag och Felicia var i stan så skulle jag in på Game och förhandsboka ps4. Det slutade med att jag köpte en Nintendo 64 med tre spel. Tydligen har de börjat sälja massa retro spel och spelmaskiner, jag blev fett glad. Har faktistk aldrig ägt en Nintendo 64 då jag spelade Playstation 1 som liten. Men har velat ha en ganska länge nu, så det var ett givet köp för min del. Felicia peppade mig också då hon älskar Mario och Nintendo spel. I alla fall så köpte jag maskinen med tyvärr bara en kontroll, och tre stycken suveräna titlar. Det blev: Mario Kart 64, Super Mario 64 och Banjo and Kazooie. 

 

Själva maskinen är faktiskt riktigt snygg med enkel fast fin design. Logan är bra och jag gillar hur man sätter in spelen. När spelet är i kan man även se titeln, känns dock väldigt old school med spelkasset. Nintendo 64 kom ju under samma tid som ps1 och playstation hade skivor. Fast Nintendo har alltid varit lite efter tekniskt, men när det kommer till spelen så är de alltid på topp och ger en exakt det man vill med speltitlar och spelserier som fortfarande håller. 

Det var väldigt enkelt att koppla in maskinen också, det var bara två sladdar. En till ett eluttag och ett till teven. Är verkligen glad att den inte är lika krånglig att koppla in som t.ex. de äldsta Nintendo konsolerna som NES och SNES. Maskinen är dessutom väldigt lätt och är helt tyst. Tystare än alla de nya spelmaskinerna till och med.

 

Jag tycker kontrollen är rätt så ful och klumpig. Den är grå och ser ut som en missbildad kusin till de andra nintendo kontrollerna. Spaken förstår jag mig inte på då den är i mitten på hela kontrollen och dessutom på typ kontrollens tredje ben i mitten. Varför kunde de inte bara ha spaken på vänstra sidan istället för de knapparna som finns där? De används nästan aldrig ändå och är bara onödiga. Sedan är det ganska mycket knappar för att vara en helt vanlig spelkontroll, det finns dessutom en knapp på baksidan jag inte ens märkte av först. 

Trots detta är den väldigt härlig att hålla i och man får inte ont i fingrarna av mycket spelande, som man kan få av andra kontroller. Spaken var rätt rikning för Nintendo i alla fall då de tidigare bara hade vanliga knappar som säkert gav flera spelare ont i tummen. Designen är unik iaf och det är ju ett plus. Jag tror nog de bara ville göra kontrollen skön att hålla i och glömde bort att den skulle se snygg ut. 

 

 

 

Det är riktigt kul att sätta fingrarna i detta spelet då man spelat både Mario Kart till Gamegube och Wii som är modernare konsoler. Alltid kul att se orginal spelet liksom och precis som de nyare Kart spelen, så är Mario Kart 64 grymt kul. Det känns väldigt gamalt och många saker som händer kan vara lite fördröjda samt att animeringen är lite sisådär. Fast för att vara så pass gamalt som det är tycker jag överlag grafiken är väldigt bra. Man kan inte göra så mycket val själv och det finns bara 8 karaktärer, men de som finns är nog de bästa valen de kunde gjort. Förutom Wario, han har jag aldrig gillat särskillt mycket. 

Tyvärr kunde jag och min tjej inte spela tillsammans igår så vi turades om, men jag ska försöka att köpa en kontroll till på typ tradera under denna vecka. 

 

 

Detta var det spelet jag såg mest fram emot, man har ju hört så mycket och därför var förväntingarna höga. Det kanske inte riktigt höll upp till de måtten jag hade i huvudet, men det var fortfarande väldigt bra och fartfyllt. Häftigt koncept med hur man hoppar in i tavlor för att komma till banor, samlar stjärnor för att öppna nya dörrar och bossfighter som skaparna verkligen tänkt igenom. Dock så är kameran och kontrollen i många fall bedrövlig. Man vet aldrig vart man hoppar eller vart man kommer landa, vilket är lite kasst. Kanske inbillar jag mig detta då jag är så van vid moderna spel. T.ex. tror jag Super Mario 64 är rätt så enkelt jämfört med många moderna titlar, men jag tror man blivit lite hjärntvättad av hur spelen är idag. 

Spelade till första gången man möter Bowser ungefär.

 

 

Detta spelet är fantastistk. Jag har bara kört cirka en timme, men det är riktigt roligt och orginelt. Det är tusen gånger bättre än det moderna Banjo and Kazooie spelet till 360 där man kör bilar. Jag undrar hur de kunde göra det skitet när orginal spelet är helt annorlunda och så mycket bättre. De är verkligen som natt och dag. 

Banjo and Kazooie är ett plattformspel fullt med action och pussel moment. Musiken är grym och variationen är perfekt. Det är lagom utmanande och jag kan tänka mig att detta spelet såg väldigt snyggt ut när det kom 1998. 

En konstig grej är dock att när man sparar och avslutar spelet så får man game over. Vill de verkligen man ska köra igenom hela spelet non-stop? Visst hade jag kunnat det men man har ju ofta andra saker att göra. Nåväl det är en kul grej som kan peppa en att spela mer. 

 

 

 

Nintendo 64 är en grym konsol som jag verkligen är glad över att äga. De spelen jag har är alla bra och nu längtar jag bara efter att få en kontroll till så jag kan spela tillammans med min flickvän och vänner. Än så länge gillar jag Banjo and Kazooie mest men alla tre spelen jag valde är fina titlar. 

Kontrollen är ful men skön och konsolen är tyst och snygg. Spelen kostar ganska mycket men det är bara för att många retro titlar har fått ett speciellt värde och är i vissa fall svåra att få tag på. Framförallt de i orginal förpackning.