Köpte Rayman Legends till Wii U i torsdags, men glömde att både ta foto på spelet och lägga upp det på bloggen. Kanske var jag för ivrig att spela spelet och hade tankarna på andra håll. Har varit lite upptagen både på torsdgskvällen och igår fredag.

 

Spelet är grymt kul och jag spelar det med min fina flickvän då hon typ älskar såna spel, lite simplare plattformspel som Mario och Rayman. Dock är Rayman ganska knepigt på sina ställen och för att lyckas samla allt krävs det att man kör om banor många gånger samt att man måste spela två för att lösa ett flertal pussel. Därför är det ju najs att ha med Felicia, plus att det är alltid är rolgit att sitta och skratta tillsammans.

 

Vi har kört rätt mycket och är faktiskt ganska nära slutet av storyn, men vi har massvis kvar att samla för att låsa upp sista världen och med tanke på att bossarna blir svårare och svårare kan jag omöjligt svara på hur lång tid slutbossen kommer ta. Men en recension lär nog dyka upp rätt så snart på bloggen, om vi inte försöker få 100% först. 

 

En underbart rolig grej har dykt upp. Nintendo har lagt upp en video på en kommande (hoppas inte) bärbar konsol  som kommer ha det finfina namnet Nintendo 2ds. Det är en 3ds utan 3d funktionen. Det är lika dumt som det låter. Kanske hade det varit lite bra om 3ds ALLTID hade 3d funktionen igång. För det hade ju varit ganska störigt och batteritiden är kortare om man spelar i 3d hela tiden. Dock är ju fallet annorlunda då man kan välja om man vill ha igång funktionen eller inte. Alltså är en 3ds både det en 2ds är och mycket mer. Den är snyggare dessutom, 2ds ser ut som skit!

 

Så vad tänkte Nintendo? Släppa en "ofarlig" maskin som barn kan spela utan 3d funktionen, som säkert kommer smälta deras hjärnor, eller ville de bara tjäna extra pengar? De kommer nog att misslyckas rätt brutalt då om inte maskinen kommer ligga på typ 100 riksdaler..

 

Jag hoppas detta är ett skämt precis som jag tror många andra också hoppas på. Om det mot förmodan är sant så ska det bli att spännande att se hur många som införskaffar en 2ds. Kanske några tokiga japaner som samlar på allt som har med Nintendo att göra. Skulle någon annan köpa maskinen blir jag förvånad. Vill man ha en 2ds som dessutom ser bättre ut, kan man ju likaväl köpa den mycket bättre Nintendo 3ds. Som också har en 3d funktion, vilket ibland kanske är påfrestande men ofta fungerar bra och kan ge en lite extra touch. 

 

Suck aså.

 

Skriver inte så mycket nu jag vet, men det går lite i perioder. Har börjat träna på gym nu plus så har jag teater fler gånger i veckan. Sedan så händer det inte alltför mycket spännande på spelfronten just nu och det spelet jag är närmast att klara håller på att lagga, är på sista banan så det är lite bull.

På torsdag kommer nya Rayman Legends ut och det lär jag köpa direkt så då blir det iaf ett inlägg. Det är ett spel jag kommer köra riktigt mycket och som kommer gå före alla de spel jag just nu håller på att spela. Så det ser jag fram emot, annars så tar mycket andra saker den mesta tiden av min fritid. Har knappt tid att träffa min flickvän på vardagarna nu, tur vi går i samma skola..

Min blogg finns även länkad på insta nu. Och mitt insta namn är timtamma.

Game on brothers and sisters.

I torsdags så sköt en 8 årig pojke ihjäl sin mormor. Den 90 åriga gamla damen var pojkens huvudsakliga målsman och de hade en mycket kärleksfull relation.

Pojken sköt sin mormor i bakhuvudet när hon tittade på Tv och till polisen sade han att det inte var med meningen men polisen tror att det var avsiktligt. Vad låg då bakom hela incidenten? Jo tv spelet gta IV som den lilla pojken bara några minuter tidigare spelat på sin ps3.

Polisen kan inte veta säkert om just gta iv fick pojken att göra detta men det kan mycket möjligt vara det säger de. Pojken kan mycket väl ha blivit förvirrad av spelet.

Jag tycker detta är sjukt. Både det som hände men just saken att man låter en 8 årig pojke spela ett sådant spel. Jag spelade visserligen doom 3 när jag var runt 10-11 men det är väl olika från barn till barn och 8 års åldern är väl lite att ta i.
Sen verkar ju inte allt stå rätt till när en pojke bor hos sin mormor som är 90 år. Antingen hade pojken redan någon slags skada eller så var han helt enkelt inte redo för sådana spel...

Oavsett är det galet och nu kommer säkert en massa skrivas om detta och personer kommer antagligen försöka skrämma föräldrar och andra om hur farligt tv och data spel är. Som att vi inte fått nog med sådant rapakalja. Är man knäpp i huvudet är man det. Det är inte spelet i sig som gör det, vanliga personer ser skillnaden på verkligheten och låtsas världen. Även barn. Kanske inte om man är 2 år gammal men vid 8 borde man nog ha någon slags inteligens. Och har man mot förmodan inte det borde man ändå inte ha tillgång till spel som gta iv och andra våldsamma spel.

Varför kunde inte pojkens mormor ha köpt ett gameboy till den lilla grabben? Då skulle hon nog ha levt idag, stupid granny.

Då var man hemma från kvällens spelkväll och versus match. Det blev mellan mig och Zäta!

 

Jag var ganska taggad inför matchen och kände mig helt säker på en solklar vinst. För jag är den som överlag spelar mest och när det kommer till tv spel är bäst all round. Även om t.ex. Phil är bättre oftast på vissa spefika saker. Men alla har ju sina guldkorn såklart. 

Zäta hade funderat länge på vilket spel han skulle välja då han varken spelar så mycket plus vet hur bra jag är på det mesta. När han kom till spelkvällen så hade han en påse med sig och i påsen låg spelet vi skulle köra. Jag var spänd och när han drog upp spelet från påsen så såg jag att det var ett Wii spel, nämligen Wii Sports Resort. Jag har kört det några gånger så det kändes okej men då kom bomben att vi skulle spela något flyg spel som hette dog fight. Wii Sports Resort har nämligen massa småspel i sig och just detta vi skulle mötas i var något helt främmande. Nåväl tänkte jag, det går nog bra ändå. Ack så fel jag hade..

 

Vi körde bäst av fem och Zäta verkligen dominerade från start. Jag hade ingen aning om kontrollen och ingen aning om hur man skulle köra eller hitta saker som gav en extra poäng. Först matchen gick enkelt till Zäta, likaså match två och tre. Jag hade dock tur att han ändrade reglerna till bäst av 7 så jag hade fortfarande en chans. Antagligen blev han lite kaxig då han kände att han verkligen skulle kunna lyckas vinna mot mig. Men skratta bäst som skrattar sist. Jag satte fjärde matchen som var extremt intensiv och nu hade jag äntligen fått helt koll på kontrollen och hur man svängde flyplanet på bästa sätt, det var där skon klämde i de första matcherna. 

Nu stod det 3-1 till Zäta men han behövde bara vinna en gång till, men jag såg lite hopp i fjäran. 

 

Ni kan nog ana hur det gick, Zäta krossade mig sista matchen och vann med 4-1. Fast han var i alla fall snäll och ändrade till bäst av 7. Det räckte inte och i detta fallet kan nog inte talesättet: "Skratta bäst som skrattar sist" stämma. 

 

Grattis till Zäta. Denna gången valde du smart, men nästa gång tar jag dig. 

 

 

 

 Det finns massor med spel trailers. Vartenda stor spel får en fet ofta hög budget trailer nu för tiden, men det är bara vissa som verkligen får en att häpna och känna saker. Ibland till och med så djupt att det kommer tårar. Dessa trailers är sällsynta men här i min topp fem lista så är det inte bara trailers som ser lite snygga ut eller bara är fylld med onödig action. De trailers som jag listat här är mina favoriter och som berört mig på ett eller annat sätt. 

Framförallt nr 2 och 1 på listan, de är storslagna och egentligen mycket bättre än de tre andra här nedan. Men alla förtjänar en plats på de bästa spel trailers! 

 

Enjoy the videos and enjoy the music :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 3. God of War 3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dessa är alla spel jag recenserat på bloggen och betygen jag gett dem. De som jag gav betyg när jag körde 1-5 har jag omvandlat till 1-10 betygsystemet. Alltså kan spel som fått en 4a nu få allt från en 7a till en 9a. 

 

Detta gör jag för att uppdatera er och för att jag mest vill ha något att skriva om den här lite ensamma söndagskvällen. 

 

 

Det är Luigis år och därför firas detta med ett par nya spel med vår gröna hjälte i huvudrollen. Mario får äntligen stå lite åt sidan och låta sin yngre bror med den gröna kepsen stå i centrum. 

Nintendo firar att Luigi fyller 25 år med bland annat Luigis Mansion till Nintendo 3DS och så detta, New Super Luigi U. Ett av de få spelen som faktiskt har Luigis namn i titeln och som till och med är helt fritt från Mario himself.

 

Det första man tänker på är att det är väldigt likt New Super Mario Bros U. Visserligen är de flesta klassiska Mario spel ganska lika och framförallt Super Mario Bros spelen, men i detta fallet är New Super Luigi U mer som ett dlc än ett eget spel. Till en början känns det i alla fall så men ju mer man spelar desstu mer eget känns det. Världarna är samma och bossfighterna likaså, men banorna är nya och har gjorts kortare och svårare. Man har en mycket mindre tid att ta sig igenom banorna, det är oftast fler hinder och stjärn mynten är lika knepiga som i New Super Mario Bros U. Ibland även svårare. Det är ett perfekt spel som utmanar och underhåller både om du spelar ensam eller med andra. 

 

Precis som New Super Mario Bros U så kan den som spelar med game paden hjälpa till genom att sätta ut plattformar. Plattformarna kan leda en till ställen som annars kräver att man har en speciell dräkt eller som är snudd på omöjliga. Det enda negativa med att spela två där den ena sätter ut plattformar är att det ofta blir för enkelt. Man kan nämligen se saker på game paden som inte personen/personerna som spelar med vanliga kontroller ser på teven. Till exempel kan man se små rutor på lite olika ställen med en måne på. Om man hoppar på den kan månen komma ut, fånga den och du får 3 extra liv. Är man då ganska bra så får man rätt snabbt max antal liv. Vilket både känns riktigt härligt men också lite sisådär då man vill utmanas mera. 

 

Själva story läget är precis som i föregående spel kort och nu tar dessutom banorna i genomsnitt hälften så kort tid. Det finns mycket stjärn mynt att samla, många hemliga ställen och den där kaninen Nabbit att fånga i varje värld, men det blir ändå alldeles för kort och att klara spelet 100 % tar inte ens det mer än kanske 20 timmar sammanlagt. Det allra bästa är dock världen man låser upp efter man besegrat Bowser. Det är en extra värld där banorna är betydligt svårare. Redan i New Super Mario Bros var de ganska så tuffa men i detta spelet så får man verkligen anstränga sig om man vill klara det, oavsett om man är vanlig gamer eller proffs! Det är här den stora skillnaden på Mario och Luigis äventyr träder fram. 

 

Alla Mario spel är suveräna och jag hoppas Nintendo aldrig slutar med det de kan bäst. Och jag hoppas de gör fler äventyr med Luigi. Det spelar inte någon roll om hans äventyr liknar Marios eller inte, det är alltid kul att spela som den yngre brodern. Den gröna rörmokaren som kanske är svårare att styra men som både kan hoppa längre och högre. Luigi är en okrönt konung. 

 

 

+ Variationen, atmosfären, musiken, mysfaktorn, stjärnvärlden

- För kort, inga riktigt nya bossfighter

 

? Varför kunde de inte göra ett spel med helt nya världar
! Luigi är mycket charmigare än Mario

 

 

 

 

Detta är en lista på mina tre favorit Halo spel. Om ni tycker olika eller har någon inävdning så är det fritt fram att skriva det. Detta är mina personliga åsikter och jag går inte bara efter hur bra spelet är i sig, grafik, ljud osv. Utan även efter hur kul jag haft med det, hur mycket jag spelat spelet med vänner och liknande..

 

Hoppas ni gillar min lista!

 

 

 

Jag tänker börja skriva om något nytt här på bloggen, nämligen om min och grabbarnas spelkvällar och versus matchet. Varje vecka (typ) så har jag och några vänner spelkväll där vi spelar allt möjligt, dricker och äter gott, ser film osv. Detta har vi haft i ett par år nu och under tiden så har personer gått och kommit, men några av oss har varit med sen begynnelsen. 

För några månader sedan så började vi med något helt nytt på våra spelkvällar, Versus matcher! Vi har en Versus match per spelkväll, om inte den som ska utmana eller utmanas är sjuk eller upptagen, och vinnaren i varje match stannar kvar på "tronen" som mästare. Det blir en ny utmanare varje spelkväll och Versus, vinner man tar man över tronen och titeln som tillfällig mästare. Den som vinner får även en trofé av plast som vi köpte för 20 spänn på coop, det är mest en symbolisk grej.

 

Senaste spelkvällen så mötte jag Phil och jag utmanade honom i Street Fighter IV. Jag vann med 6-0 i matcher och nästa vecka blir det Zäta som ska möta mig. Vilket spel vet ingen av oss, en del av spänningen!

 

Jag kommer börja spriva om våra spelkvällar samt Versus matcher. Efter varje spelkväll ska jag försöka klämma in ett litet inlägg om just det och även uppdatera om vem som vinner uppkommande Versus matcher och skriva lite om vem som vunnit flest gånger och liknande. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Saints Row IV släpps snart, 23 augusti närmare bestämt, och såklart ska även detta storspel få en specialutgåva. Men utvecklarna Volition har gått lite längre än de flesta går, de ska inte bara släppa en vanlig specialutgåva för några hundra kronor mer. De ska släppa en helt galen specialutgåva för 1 miljon dollar, vilket motsvarar cirka 6.5 miljoner kronor. Galet? Jag skulle säga hysteriskt sinnessjukt! 

 

Det kommer bara släppas ett exemplar av denna galna specialutgåva och man kommer få saker som plastikoperation, en resa till rymden, två sportbilar och en vecka på världens lyxigaste hotell. Även en veckas spion träning och en kopia av ett av spelets alla vapen i realistisk storlek. 

 

Hade jag haft 6.5 miljoner kronor på fickan hade jag nog slått till. Har alltid velat ha större manboobs så den där plastikoperationen hade suttit fint. Och sedan kan jag ju gå den där spion träningen, gå runt med mitt vapen och låtsas vara James Bond till snuten tar mig. Då kan jag slå dom med mina nyopererade manliga tuttar och ta min bil och dra till New Mexico. 

 

Nu ska det bli spännande att se vem som verkligen köper den här galna specialutgåvan. Antagligen någon svin rik snubbe som bara köper det för sakens skull, tyvärr. Men jag hoppas det blir någon som verkligen älskar Saints Row och sedan barnsben velat åka till rymden. Tänk att åka till rymden och sitta där med en smarrig paraply drink och snacka rövarhistorier med en utomjording. 

 

Skämt å sido så känns denna specialutgåvan lite tramsig men riktigt najs faktistk. Jag hade nog försökt köpa den  om jag var mångmiljonär, men nu får man nöja sig med vanliga spelet för 500 kronor på elgiganten. Lite billigare.

 

Tredje delen i Arkham trilogin är snart här, om cirka två och en halv månad har spelet release och jag är grymt taggad. Älskade både Arkham Asylum och Arkham Ciry. Mycket tack vare den perfekta atmosfären, det superba stridssystemet, grafiken, musiken och extremt välgjort manus samt dialog från Marh Hamill som Jokern. 

 

Nu när det sista spelet i trilogin närmar sig känns det som fantastiska nyheter när man ser att spelet kommer få en saftig samlarutgåva som nu är uppvisad och kommer ligga på ungefär 80 dollar. Vilket borde motsvara 800 kronor i sverige, men som antagligen kommer bli mer. Det är alltid så, vilket jag tycker är både dumt och störigt. Just nu är ju dollarn låg och svenska kronan hög, vilket borde betyda att samlarutgåvan av Origins borde ligga på mindre än 800 kronor. Men det kommer säkert bli typ 900-1000. Vi får se, jag kommer antagligen införskaffa det oavsett.

 

En av de bästa samlarutgåvorna var The Last of Us där man fick med ett "skin" till sin handkontroll, samt en urläcker bok med bilder från spelet i jättesnygg design. Samt var själva samlarutgåvan i ett slags survival kit som liknar lite det man har i spelet. Dock var det för stort för att smälta in bland alla andra spel och själva fodralet man fick med var mycket snyggare än det vanliga men litet och utan att ha namnet på spelen på sidan. Det var lite irriterande och gjorde nästan så man hade hoppats att det vanliga fodralet låg med eller att man inte ens köpte samlarutgåvan. Men samtidigt var det lite nyskapande och inte likadant som det mesta annat man ser. 

 

Arkham Ciry utgåvan var också rätt najs och mer stilren. En steelbook med härlig design och en stor joker på baksidan, det räcker. I sista trilogin om Batman så tar de dock allt till högre höjder och släpper som sagt ett redigt smarrigt bakverk. Lite som just nämnda last of us, men med lite mer stil och mer klassiskt fast på ett bra sätt. Plus ska man få med en staty. Att hela kalaset bara kostar 80 dollar är förbluffande, men här i Europa får vi säkert betala tvåhundra kronor mer, medan de feta amerikanerna hånflinar bakom sin skärmar.

 

Jag är taggad, är du? 

 

 

 

Att recensera Heavy Rain är svårt, det är ett spel där handlingen och karaktärerna fyller en enorm roll. Där allt du gör avgör hur spelet kommer utvecklas och sluta. Det är ett spel som är fullt med känslor och där det ofta känns som en film, och ibland som verkliga livet. Man kan sitta och verkligen känna smärtan personerna känner, då är det ett bra spel. 

 

Heavy Rain är ett spel som kan spelas på många sätt. Det är meningen att man ska spela på sitt egna sätt och njuta av handlingen på sitt alldeles egna vis. Utan att följa vad andra gjort, utan att försöka få det perfekta slutet. Man ska göra det som känns bäst i stunden. Heavy Rain är nämligen ett spel fullt av intriger och olika beslut som kan leda till att karakäterer får helt olika avgörande vändningar. Heavy Rain har 22 olika slut och en liten grej kan ändra allt. Ett endaste hopp kan få allt det som såg så ljust ut, att mörkna. 

 

Spelet är gjort av en fransk studio som arbetade cirka 6 år med spelet. Det är vädligt avancerad och enormt genomtänkt. Allting är perfekt balanserat och även om Heavy Rain i grund och botten är ett äventyrspel så blir det så mycket mer i slutändan. Jag har aldrig skådat något som liknar detta. Väldigt få spel är så pass intensiva och känslosamma som Heavy Rain. Aldrig har jag blivit så förvånad som jag blev av slutet, aldrig har jag mått så illa som när jag ser en av huvudpersonerna hugga av sitt finger med en yxa för att komma ett steg närmare att rädda sin son. 

 

I spelet följer man 4 olika personer. Ethan, som är den största huvudpersonen, har redan förlorat sin ena son för två år sedan och lider av svåra hallucinationer med mera. Han drömmer hemska saker och kan få blackouts. Dessutom svimmar han när det är mycket folk i hans omgivning. Detta därför att hans sons död tog väldigt hårt på honom och hans fru lämnade honom för hon trodde han var mördaren. När spelet börjar på riktigt två år efter den hemska händelsen så kidnappas hans andra son och han tror det är den så kallade Origami Killer som är i farten. Origami mördaren har en stor betydelse och det mesta kretsar kring honom. Det är en man som kidnappar pojkar i en viss ålder, stänger in dom i en bur med vatten och låter regnvattnet dränka dom sakta. Alltid på hösten då det regnar som mest, precis som det gör under hela spelets gång. Mysigt, men skrämmande. Spelet får en perfekt atmosfär.

 

Den andra huvudpersonen är Madison. En journalist som hjälper Ethan att lista ut vem som mördat hans son. De listar rätt snabbt ut att det är Origami mördaren men det leder dem ingen vart. Poliser har i 3 års tid försökt lista ut vem mördaren är men ingen har någonsin funnit honom. Ethan måste göra olika utmaning för att få reda på vart hans son håller hus. Det är Origami mördaren som är hjärnan bakom det hela och Ethan måste bland annat hugga av sitt finger, gå genom krossat glas, åka bil i motsatt trafik och döda en pappa till två döttrar. Inga enkla saker direkt. 

 

Tredje huvudpersonen är en privat dektetiv som försökt fånga Origami mördaren i flera år utan resultat. Han är en storväxt man och hans jobb är att hålla koll på de personer som förlorat söner som mördaren dödat. Han måste både slåss mot fiender men även ta hand om en bebis som behöver mat och laga äggröra till en kvinna som kommer ha en rätt stor roll. Jag vill inte säga för mycket vilket gör spelet svårt att recensera. Det mesta man säger blir spoilers. Den fjärde huvudpersonen är fbi agenten Jayden Norman. Han är lugn och har en väldigt härlig röst. Han har också ett par glasögon som gör att han kan hitta saker i luften och hitta ledtrådar på brottsplatser som ingen annan kan se. 

 

I spelet spelar man som alla dessa fyra huvudpersoner och man spelar på ett unikt sätt. Genom att gå åt olika riktingar håller man inne en knapp och sedan använder spaken för att kolla runt. Åt det håller man kollar på, går karaktären. I action scener och när man gör olika handlingar så ska man trycka på rätt knappar och göra olika mönster med de analoga spakarna. Ibland använder man hela kontrollen och rör den åt olika håll för att göra saker. Detta gör att man alltid sitter på helspänn och är fokuserad. I sekvenser där man t.ex. slåss mot någon så kan för många fel knapptryck göra att man misslyckas eller dör. Då får spelet ett helt annat slut, men man kan adlrig förlora eller få game over. Vilket ytterliggare är något helt nytt man aldrig har sett i andra tv eller datorspel.

 

Grafiken är storslagen och detaljerna är ibland bättre och ibland sämre, men alltid fina. Det bästa måste nog vara ögonen som ser väldigt realistiska ut, framförallt på närmare håll. Ljuder och musiken är bra och fungerar perfekt i alla sammanhang och ger spelet en skön känsla. Ibland är det avslapnnande musik och ibland stressig när man måste göra saker på tid. Som att utforska ett rum innan någon kommer eller ta sig ur en hemsk fälla.

 

Heavy Rain är en underbar upplevelse som går att uppleva på så många vis. Alla borde spela det för man blir så engagerad. När man sedan får reda på vem som är Origami mördaren så sitter man med hakan nere i golvet. Det är då man känner att man spelar ett mästerverk. När ett spel är så mycket mer än bara ett spel.

 

+ Karaktärerna, handlingen, atmosfären, grafiken, musiken, valmöjligheterna, kontrollen, realismen, dialogen, manuset, nakenscenerna, känslorna, detaljerna, twisten i slutet

- Små brister i animeringen