Rayman Legends Recension

Jag var inget stort fan av Rayman när jag var liten, visst tyckte jag om både Rayman i sig och spelen. De var kul men inte någon favorit helt enkelt. När jag var mindre så spelade jag mycket Crash Bandicoot och Spyro på min allra första spelmaskin, ps1. Hur man än gör och försöker går man alltid misste om lite spel, konsoler och stora karaktärer. Nu när man är äldre är det därför tid att ta tag i allt det som fick gå i skuggan för andra storspel. Därför köpte jag bland annat Nintendo 64. Wii U däremot köpte jag mest för jag samlar spel och det är Nintendos senaste tillskott i familjen.
 
Efter att ha spelat Rayman Origins på min ps vita så kände jag verkligen att Rayman är en riktigt härlig figur och spelet var sjukt charmigt. Jag förstår de som har stor kärlek till Rayman nu och även om både Origins och Legends är långt ifrån de gamla klassiska Rayman liren så bygger de fortfarande på samma charm. 
Orgins var ett av de bästa plattformspelen jag kört på länge, ett perfekt spel att ha med sig på semester. Sedan kom Legends, kunde de toppa föregångaren? Svar: Ja. Låt mig förklara varför.
 
Först och främst så är Rayman Legends otroligt snyggt. Origins var också väldigt läckert så där är det inte alltför stor skillnad. Lite för mig men det kan nog bero på att jag spelade Origins på en bärbar konsol istället för en stationär. Ps Vita må ha HD men det blir aldrig samma sak som att spela på en stor platt tv. 
Sedan körde jag spelet till Wii U, Rayman Legends skulle faktiskt vara exklusivt för Wii U men släpptes som ett Multi plattform spel då Ubisoft var oroliga att det inte skulle sälja tillräckligt annars, då det gått ganska dåligt för Wii U den senaste tiden. Men det börjar ljusna. 
 
Jag spelade genom hela spelet tillsammans med min flickvän som jag gjort lite till en gamer. Hon körde med gamepaden för att spela som den lilla extra karaktären Murfy. Han kan hjälpa Rayman ta sig förbi vissa saker samt göra att man får mer poäng per bana. Det passa henne bra då hon inte är lika insatt och bra på spel. Jag körde alltså då som den vanliga gubben och gjorde allt det där svårare jobbet, även om alla som spelar är viktiga. Jag körde med den gamla wii kontrollen, den funka bra men i vatten banorna är den lite slöare. Jag körde även som Rayman fast med gamepaden några gånger då Felicia tog en paus eller liknande, mycket skönare måste jag säga. Fast både kamera och kontrollen är bra oavsett. Det är härlig känslighet och banorna är så varierande och fyllda med massa innehåll.
 
Som vanligt i sådana här spel är storyn väldigt simpel. Det har kommit monster som förstör och kidnappar alla "människor". Därför måste Rayman, hans vänner och det nya tillskottet Murfy rädda världen igen. Det finns mycket saker att samla, utmaningar, online läge och ett slags minispel där man sparkar fotbollar i mål. Allt sånt gör att man kan sitta med spelet i massvis med timmar, och det bästa är att man aldrig tröttnar.
 
Mitt favorit moment i Rayman Legends är nog musik banorna. Alla banor har såkalrt musik men sen finns det vissa banor där du spelar, hoppar och slår i takt till en låt. Allt fungerar perfekt och låtarna är catchy och väldigt bra. Det är allt från en mexikans version av Eye of the tiger till klassisak stycken av Mozart. 
 
Vad som gör Rayman Legends till den ultimata Rayman upplevelsen och till ett suveränt spel är inte bara det jag nämnt utan även det faktum att de flesta banorna från Rayman Origins är med. Genom att få fyrklöver på olika banor, kan du skrapa dessa och låsa upp gamla banor från Origins. Detta var en väldigt kul överaskning då jag även älskade det spelet. Förutom att låsa upp gamla spelets banor, kan man även låsa upp små figurer, "pengar" och "människor". Det finns ett visst antal av allt och att försöka få tag på allt är väldigt kul och motvierande. 
 
Rayman Legends är ett ganska perfekt spel. Ibland händer det kanske lite väl mycket på en och samma gång men det som är så bra är att man aldrig blir förvirrad. Du har alltid koll på vart du ska och det är fasansfullt underhållande. När man är klar med att samla allt finns det dock inte så mycket mer att göra, då det blir lite tråkigt att spela om samma bana flera gånger. Men så länge man kör är det kul och timmarna flyger iväg. 
 
 
+ Musiken, grafiken, charmen, karaktärerna, humorn, den ökande svårighetsgraden
- Roligare att spela med gamepad, tråkigt att köra vissa banor ensam
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0