Än en gång är vi tillbaka i Svampriket och än en gång ska vår hjälte rädda prinssesan från Bowser, som än en gång kidnappat henne. Det är samma gamla visa, men det gör det bara mer nostalgiskt och mer lättroande. 

 

Det finns många mariospel och super mario bros spelen tillhör de bästa av de bästa, förutom Super Mario Galaxy spelen som är moderna mästerverk. 

Detta är likt de andra Super Mario Bros spelen men upplägget är inte likadant som i de senaste spelen utan mer som Super Mario Bros 3, en gamal goding som fortfarande håller måttet. Istället för det lite linjära så kan man i detta spel välja vilken värld man ska ta och i vilken ordning. Man kan även skippa banor och gå andra håll, samt köra små minispel där man kan vinna allt från liv till olika slags powerups och dräkter till Mario. Mario har alltid en massa olika dräkter i sina spel och i detta ser vi bland annat klassikern eld mario men även en ny variant där han kan sväva och flyga.

 

Mario spelen har alltid varit rätt så simpelt gjorda och funkar för alla oavsett ålder. Det betyder dock inte att spelen är enkla, tvärtom är de ganska kniviga och framförallt om man ska hitta alla gömda special mynten. De är inte obligatoriska att ta men är kul att försöka hitta på de olika banorna och gör att spelet inte bara passar vanliga spelare utan också vi lite bättre och mer erfarna. Sen har aldrig Super Mario Bros spelen varit min starkaste sida, men man kommer lätt in i det och blir snabbt bättre. Mot slutet av spelet hade jag max antal liv och Bower fick så han tålde. Hoppas det inte var någon grov spoiler, alla vet ju att Boswer är slutboss i alla hundratals Mario spel. Kanske inte alla, men nästan alla. 

 

Spelet är inte så långt om man räknar huvudbanorna men därför är det bra att det finns så mycket godsaker att hitta runt omkring i världarna. Även att spela om banor med vänner eller utmana varandra i olika sorts utmaningar är väldigt underhållande och gör att spelet håller ännu längre. 

Jag spelade lite ensam men mestadels av spelet körde jag tlsm med Felicia och en liten bit med en annan kompis (maaade) och jag måste säga att det genast blev roligare och mycket mer skratt. Att hjälpas åt att ta sig an fienderna är hysteriskt roande men även irriterande och frustrerande i mellan åt. När man är nära en checkpoint eller ett stort mynt och någon annan råkar slå ner en i elden, då kokar det inombords. Men det är samtidigt en del av spelandet. 

En unik grej med att köra det till Wii U är att man kan spela upp till fem personer. Fyra med gamla wii kontroller och en med den nya gamepaden. Den som kör med gamepad speler inte som någon av de fyra hjältarna, utan klickar istället på gamepadens skärm och skapar plattformar för de andra spelarna. Det gör det lättare att klara banorna och nå saker som annars är snudd på omöjligt. 

 

Grafiken är najs och det vackraste och mest färglada Mario och Nintendo spelet någonsin. Wii U är Nintendos första konsol i full hd och det passar verkligen i Marios fantastiska värld. Gamepadens skärm är inte lika snygg och klar men är fortfarande snygg och har istället andra funktioner som t.ex. touchskärm. Plus så har aldrig Mario spel handlat om grafiken utan om att underhålla och vara kul för både en och flera spelare. Där är det storslaget och krossar inte bara andra plattform spel utan även de flesta spel i allmänhet.

 

+ Grafiken 

+ Musiken

+ Kul att spela med andra

- Kort storyläge